Att verkligen säga vad man tycker och känner är svårt. Trots det, desto äldre jag blir så kan jag inte mer än ärligt tillkänna att aldrig är det så skönt att ha en relation uppbyggd på klar kommunikation där man direkt säger till en person ”Detta känner jag” utan att behöva klä in det i andra ord. Visst, relationen kommer i ett annat dager och personen i fråga kommer nog se både dig, och du den också, på ett annat sätt, men det är värt det. Om inte för personen som får höra det, för han eller hon kanske inte vill vara en del av ditt liv längre, så gör det för din skull...
Jag vaknar kvart över tre på söndagsmorgonen av att min mobil precis har fått ett sms. Vem kan vara det, tänker jag och sömndrucken går jag in i inkorgen och ser vem det är ifrån. Numret är okänt men ändå känt. Det är det där numret jag har ringt och smsat så många gånger men också raderat dubbelt så många gånger. Fan, tänker jag så klart. Vad vill han nu… Mycket frestad att radera det, men samtidigt så måste jag läsa det, jag bara måste! Jag öppnar det och i smset frågar han om jag vill gå och äta mat med honom. Är han helt dum i huvudet, tänker jag. Klockan är halv fyra på morgonen och han vill gå och äta schysst kebab med mig på möllan eller liknande. Jag svarar på smset, och vi skickar några sms fram och tillbaka.
Jag kan inte helt erinra mig hur konversationen såg ut men jag tror jag svarade något spydigt som” Kan det stämma att du har varit ute och festat och bara vill ha någonstans att sova”. Såklart så svarade han att han ”bara ville äta mat med någon som han tyckte om.” Detta kan ju ses som rätt gulligt av de flesta.
”Amen näää vad sööött!! Han ville ju faktiskt äta mat med dig för han gillar ju diiiiig”.
Bullshit! Han och jag har en historia, en krånglig historia som jag visste från början att jag aldrig skulle ge mig in i men jag gjorde det ändå för att det var så lockande… då var det i alla fall lockande, nu när jag ser tillbaka på det känns det som jag gjorde ett av mina dummaste misstag den kvällen jag bestämde mig för att träffa honom, men det är lätt att vara efterklok.
För att kort sammanfatta vår historia kan jag säga så här. Jag träffade honom, föll för honom- riktigt ordentligt för han var allt annat än vad min tidigare kille var, samtidigt som jag visste och han sa det till mig också att han inte var pojkväns typen. Jag, min dumma idiot, intalade mig själv att jag var likadan som honom, och sa det till honom. La till en attityd, en jargong, som inte var jag men som skulle passa in i det sättet han var, och spelade bara för att jag ville visa honom att jag också kunde. Jag kunde också vara intim med någon utan att vilja något mer än för just då. Jag var så jäkla patetisk!
Iaf, innan jag fick det där smset den där söndagsmorgonen så hade jag ju insett allt detta. Jag hade insett att varje gång jag träffade honom så föll jag lite mer för honom, men också att jag aldrig var mig själv, var aldrig helt avslappnad med honom. Det var då jag började radera hans nummer, vilket jag gjorde mer än en gång, men ofta föll jag tillbaka och han hörde av sig och så började allt igen.
Men så var det den där söndagsmorgonen, och han frågade mig om jag ville följa med och äta mat med honom och helt plötsligt kände jag att det var droppen. Jag visste att han bara ringde mig för en sak, för aldrig hade han tidigare varit mån om att träffas som vänner och när jag hade försökt med ”ska vi bara ta en fika” så möttes jag med ”kanske det” attityden och sedan rann det ut i sanden.
När jag låg där i sängen kände jag mig 1.kränkt- att det verkligen var allt han vill av mig! Ha kul för kvällen 2. Så jäkla dum- att jag verkligen trodde att det någonsin skulle kunna bli något mer mellan honom och mig 3.förbannad- Jag ska banne mig säga honom vad jag verkligen tycker och känner!
Vilket jag gjorde. Jag frågade honom varför han fortsatte att ha kontakt med mig fastän det aldrig skulle leda någonvart och varför han påstod att han ville vara vän med mig när han uppenbarligen aldrig hade försökt vara det. Inte mycket mer blev sagt efter att jag hade skickat det smset och jag kände en oerhörd befrielse, äntligen hade jag sagt vad jag kände.
Avslutningsvis. Jag kan inte skylla allt på killen i storyn. Han kände ju inte mig från början, han kunde inte veta att jag spelade en roll och gömde mina riktiga känslor, där får jag helt enkelt skylla mig själv. Det är väl det som är sensmoralen i det hela. Allt cred till ”spelet” och jag är inte den som är den, jag gillar att spela det men det är en grej att spela spelet och spela en roll. Spelet kan göra vardagen rätt rolig så länge man spelar det på ett schysst sätt, men när du spelar en roll kommer personen aldrig lära känna dig och verkligen se vem du är. Mao, speak the truth God damn it!
fredag 14 december 2007
tisdag 13 november 2007
Inre objekt!
Man ska sova, bäddar ner sig, sängen är kall och ingen kramar än. Det är då, nattetid, som de flesta saknar Någon. Någon som kramar en och pussar på en. Trots detta är det väldigt många som ryggar tillbaka när kärleken står framför en. Man bygger upp scenarion som säger att man ändå inte passar ihop, att det aldrig kommer bli något seriöst och så börjar man titta efter andra killar. Vissa drar då slutsatsen att man inte "relationstypen". Att man trivs som singel och inte alls vill ha en kille. Men om denna person saknar Någon men ändå inte är relationstypen, vad är man då?
Rädd för kärleken...
Idag fick jag lära mig hur man ska sluta vara rädd för kärleken och hur man ska våga längta och vara lycklig trots att man kan bli illa bränd. Allt handlar om att vårda det "Inre objeket". Det är inre objektet är att trots att man inte längre träffar eller har kontakt med en person bär man den med sig. "Det här hade han eller hon älskat" eller "nu hade han eller hon himlat med ögonen och suckat".
Jag bär på många inre objekt. Människor jag inte träffat på länge eller inte kommer att träffa på lång tid eller rent utav av aldrig mer kommer kunna träffa. Men dessa inre objekt ska jag bära med mig och vårda. Ett mycket speciellt inre objekt är nu på en resa. En resa långt borta från mig men det gör inget, för förhoppningsvis bär han med sig mig i sitt hjärta och jag är hans inre objekt. Om fallet är så är jag nu ute och reser i ett annat land där intryck kommer göra att hans inre objekt av mig stärks.
Man måste våga behålla ett objekt i sitt hjärta och inte kasta ut det bara för att man är rädd för kärleken. För om två inte längre ska vara tillsammans det är först då man ska kasta ut det. Jag ska våga vårda mina inre objekt även om jag blir bränd. För om jag inte gör det riskerar jag att förlora kärlek och det vore bara sorgligt!
Rädd för kärleken...
Idag fick jag lära mig hur man ska sluta vara rädd för kärleken och hur man ska våga längta och vara lycklig trots att man kan bli illa bränd. Allt handlar om att vårda det "Inre objeket". Det är inre objektet är att trots att man inte längre träffar eller har kontakt med en person bär man den med sig. "Det här hade han eller hon älskat" eller "nu hade han eller hon himlat med ögonen och suckat".
Jag bär på många inre objekt. Människor jag inte träffat på länge eller inte kommer att träffa på lång tid eller rent utav av aldrig mer kommer kunna träffa. Men dessa inre objekt ska jag bära med mig och vårda. Ett mycket speciellt inre objekt är nu på en resa. En resa långt borta från mig men det gör inget, för förhoppningsvis bär han med sig mig i sitt hjärta och jag är hans inre objekt. Om fallet är så är jag nu ute och reser i ett annat land där intryck kommer göra att hans inre objekt av mig stärks.
Man måste våga behålla ett objekt i sitt hjärta och inte kasta ut det bara för att man är rädd för kärleken. För om två inte längre ska vara tillsammans det är först då man ska kasta ut det. Jag ska våga vårda mina inre objekt även om jag blir bränd. För om jag inte gör det riskerar jag att förlora kärlek och det vore bara sorgligt!
måndag 12 november 2007
Fylle SMS!
Jag erkänner! Jag har gjort det! Jag tror vi alla har gjort det! Det ökända, men ack så för stunden intelligenta, fylle-messet.
Man är kall, ensam, uttråkad, intresserad eller ointresserad! Anledningarna till att ett fylle sms går iväg är lika varierande som de personer man skickar till. Men vad är egentligen poängen med dessa sms?
För några veckor sedan låg jag, lugnt och tryggt, i min säng och sov. Det är onsdag och klockan är 12 på natten då min mobil piper till! Jag ser att detta sms kommer från en kille som inte egentligen varit en flört men ändå lite varit det.
"Ledsen att jag inte hört av mig...Sån är jag! Var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag är hemma, jag sover och jag vill absolut ingenting...var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag vill att du bjuder hem mig på te, lyssnar på mitt trams, vaggar mig till sömns och lugnar mig med ord som bara du kan ge!"
(Det är nu ingen fattar någonting)
"Är det nu du raggar?", frågar jag
"Nu nej... först ska vi dricka te och prata i några timmar...sen ska jag asragga...det kan du ge dig på"
"Men du, it's a little to late"
Sen somnade jag! När jag vaknade nästa morgon hade jag fyra nya meddelanden från denna fylledesperata karl som desperat undrade vad som var för sent, varför jag inte svarade och att han MINSANN BEHÖVDE HA ETT SVAR NU!
Vad är det han inte fattar? Är det så svårt för honom att fatta att jag är värdefull och att det krävs mer än spritindränkta smöriga ord för att få mig på fall? Jag kräver inte mycket, men det jag kräver är mer än tomma sms som med tomma löften och uppmålade sagobilder!
För reality är att fyllesms skickar man när man kontaktar någon som man egentligen inte vill kontakta, för då hade man gjort det nykter. Reality är att man skickar fyllesms och säger saker som man egentligen inte menar och står för, för om man verkligen menade det hade man lika gärna kunnat säga det en måndag kl 16.00 samtidigt som man drack juice.
Man är kall, ensam, uttråkad, intresserad eller ointresserad! Anledningarna till att ett fylle sms går iväg är lika varierande som de personer man skickar till. Men vad är egentligen poängen med dessa sms?
För några veckor sedan låg jag, lugnt och tryggt, i min säng och sov. Det är onsdag och klockan är 12 på natten då min mobil piper till! Jag ser att detta sms kommer från en kille som inte egentligen varit en flört men ändå lite varit det.
"Ledsen att jag inte hört av mig...Sån är jag! Var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag är hemma, jag sover och jag vill absolut ingenting...var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag vill att du bjuder hem mig på te, lyssnar på mitt trams, vaggar mig till sömns och lugnar mig med ord som bara du kan ge!"
(Det är nu ingen fattar någonting)
"Är det nu du raggar?", frågar jag
"Nu nej... först ska vi dricka te och prata i några timmar...sen ska jag asragga...det kan du ge dig på"
"Men du, it's a little to late"
Sen somnade jag! När jag vaknade nästa morgon hade jag fyra nya meddelanden från denna fylledesperata karl som desperat undrade vad som var för sent, varför jag inte svarade och att han MINSANN BEHÖVDE HA ETT SVAR NU!
Vad är det han inte fattar? Är det så svårt för honom att fatta att jag är värdefull och att det krävs mer än spritindränkta smöriga ord för att få mig på fall? Jag kräver inte mycket, men det jag kräver är mer än tomma sms som med tomma löften och uppmålade sagobilder!
För reality är att fyllesms skickar man när man kontaktar någon som man egentligen inte vill kontakta, för då hade man gjort det nykter. Reality är att man skickar fyllesms och säger saker som man egentligen inte menar och står för, för om man verkligen menade det hade man lika gärna kunnat säga det en måndag kl 16.00 samtidigt som man drack juice.
tisdag 6 november 2007
Kärleken är lätt!
Jag brukar envist säga till mina vänner att "kärleken är det enklaste av allt i livet". För om man är förälskad i någon som är förälskad i en tillbaka så är det ju lätt.
För första gången på väldigt många år har jag själv fått uppleva den enkla förälskelsen. Den är så lätt för allt som behövs är kärlek, luft, en säng, vatten och lite ostmackor. Sen kan man lätt klara av tre dygn. Allt är enkelt. Man tittar in i ögonen, pussas, håller handen, skrattar och berättar om sitt liv och inte ens de mest skrämmande episoderna ger killen kalla fötter. Istället kramar han hårdare, lyssnar ihärdigare och blir mer förstående. Min mage bubblar över av lycka och ur munnen kommer ord fulla av kärlek, ord som kan skrämma bort killen. Men inte den här killen! Han bara ler och ler! Jag dör och dör!
Men sen förstörs allt. Av Mig Själv!
Varför ringer han inte?
Inte ens ett litet SMS!
Ljög han?
Är han som alla andra!
Har jag gjort bort mig nu igen?
Vad är det för fel på mig?
VAD HÄNDER???
Det är nu jag hatar att vara jag. Det är nu jag hatar det relationsklimatet som finns där ute i världen. Det vär nu jag hatar alla menlösa dejter, flörter och killar som passerat. Det är nu jag hatar att vara 21 år gammal och redan ärrad. Redan så van vid hur killar är att min självkänsla är så låg att jag inte bara kan få njuta av att jag hade en prins i min säng som tittade in i mina ögon i timmar utan att ens röra mig.
För njuter gör jag sannerligen inte. Jag var lycklig i ungefär 10 minuter efter det att vi sagt hej då. Nu kommer alla mina tvivel. Jag vill inte tvivla. Jag vill vara lycklig.
Varför förstör man för sig själv? Varför är det så svårt att lita på att någon kan uppskatta mig för precis den jag är?
Och framförallt. varför jagar jag upp mig varje jävla gång?
Kan han inte ringa snart!
"The 2 weeks Asshole norm"
I somras träffade jag en kille. Jag träffade honom genom en av mina vänner för de jobbar ihop. Första gången jag träffade honom så lade jag inte så mycket märke till honom, han var helt okej, rätt söt, rätt trevlig and that was pretty much it. Vi snackade lite löst den där första gången han, jag och min kompis satt och fikade på det där fiket vid centralen. De följde med mig hem och tittade på min nya lägenhet, m.a.o nothing special, inga sparks and fireworks där inte.
Men sen så kom det där med Facebook in i bilden…. Och de där ”pokes(’en)” som man kan ge varandra. Jag vill minnas att det var han som började. Och jag var inte sen att ta vid. Helt plötsligt så hade vi långa threads med mejl som vi skickade fram och tillbaka till varandra, Yes people, it was a Facebook flirt… Aj mah Gad… so low, so low… Men va fan! Man ska inte underskatta the Webb. Vi bestämde i alla fall att han skulle komma över.
Vi hade vår dejt och det var en av de bästa dejterna jag någonsin har haft med en kille. Vi spelade spel, skrattade, snackade, drack vin (kanske var det vinet som påverkade min fina vision av den här kvällen..?) Iaf, en väldigt bra kväll. Som slutade med att vi låg med varandra. Shit happens liksom. Fast det var bra… det blev inte så där konstigt… Trodde jag.
Vår spontana ”Facebook messaging” och ”poking” fortsatte, inte lika ivrigt som innan, men den fanns ändå där. Vi träffades en gång till, hade sex… och så var det nog nått litet där en gång till… Jag har inte världens bästa koll på hur ofta det var. Efter ca 2 veckor så märkte jag att det inte var riktigt samma grej…. Och helt plötsligt fick jag av en slump redan på en sak, så klart genom min vän då som hade introducerat oss, att ett av hans påstående inte stämde. M.a.o han hade ljugit. Visst lögnen var om en skit sak and I couldn’t care less men jag tog upp det med honom… på MSN… ( ja men hela vår grej började ju på Internet så varför inte keep it there tänkte jag :S). Efter det blev det skumt. Riktigt skumt. Fast inte medvetet från min sida, utan mer från hans. Han blev ett jävla asshole rent ut sagt. Saker som Asshole(t) gjorde:
1. Jag var bjuden till honom på fest. Istället för att ha THE GUTS att säga till mig att det kändes lite skumt att jag skulle komma efter det där skumma samtalet vi hade haft så ville han att min vän skulle säga det till mig. Alltså, då säga till mig att det kanske inte var så bra att jag dök upp på festen eftersom det var ehhh… awkward… (Min spontana reaktion blev ”Jävla Asshole!”
2. Förutom att då knappt höra av sig under alla dessa veckor eller iaf try to make it better someway så när vi tillsist träffas så uppför han sig varje gång som en jävla schmuck! Nästintill otrevlig…(det jobbiga är att jag börjar i det tysta ifrågasätta mig själv ”Har jag gjort något fel bla, bla, bla” dyker så där upp i mitt huvud… but no people! I hadn’t!)
Grejen är den, detta beteende är inget nytt. Det finns så många av mina kompisar som har blivit utsatta för detta, tjejer då. Det är precis som om killen vill leva upp till ”The asshole after two weeks normen”. Varför!? Är det standarden nu förtiden att bara för att vi hade sex, typ första eller andra gången vi träffades, så MÅSTE det någon gång bli skumt mellan oss? Ibland kan det t.o.m kännas som om vissa killar eftersträvar denna norm. Hur tänker dem egentligen? Är det så att det blir enklare att gå vidare till nästa tjej desto sämre man behandlar den som man tidigare hade sex med? Jag är full med frågor och det känns inte som jag någonsin kommer få något svar. Jo om jag frågar honom ”straight to the face”; Varför?! Varför ljög du, snackade en massa bakom min rygg och varför är du så jäkla otrevlig varenda gång vi träffas?
Det smått ironiska i det hela är att jag verkligen gillade den här killen också. Han fick mig att skratta och det står högt i kurs. Det är nog därför det sved extra att han var tvungen att leva upp till denna jävla norm.
Varför behövde han leva upp till den här normen!? Vi hade kanske fortfarande kunnat vara kompisar med rena samveten mot varandra när vi träffades om han bara hade skött det hela snyggare. För grejen är den. Jag tror på kärlek och att det finns någon där ute för alla, men under tiden kan man ju hooka upp med några stycken och ha kul, men sex är känsligt- mestadels- och man ska ha respekt för det, men framförallt så ska man ha respekt för den man har/har haft sex med. Och det var där det brast så otroligt mellan oss.
What a fucked up world!!!
Men sen så kom det där med Facebook in i bilden…. Och de där ”pokes(’en)” som man kan ge varandra. Jag vill minnas att det var han som började. Och jag var inte sen att ta vid. Helt plötsligt så hade vi långa threads med mejl som vi skickade fram och tillbaka till varandra, Yes people, it was a Facebook flirt… Aj mah Gad… so low, so low… Men va fan! Man ska inte underskatta the Webb. Vi bestämde i alla fall att han skulle komma över.
Vi hade vår dejt och det var en av de bästa dejterna jag någonsin har haft med en kille. Vi spelade spel, skrattade, snackade, drack vin (kanske var det vinet som påverkade min fina vision av den här kvällen..?) Iaf, en väldigt bra kväll. Som slutade med att vi låg med varandra. Shit happens liksom. Fast det var bra… det blev inte så där konstigt… Trodde jag.
Vår spontana ”Facebook messaging” och ”poking” fortsatte, inte lika ivrigt som innan, men den fanns ändå där. Vi träffades en gång till, hade sex… och så var det nog nått litet där en gång till… Jag har inte världens bästa koll på hur ofta det var. Efter ca 2 veckor så märkte jag att det inte var riktigt samma grej…. Och helt plötsligt fick jag av en slump redan på en sak, så klart genom min vän då som hade introducerat oss, att ett av hans påstående inte stämde. M.a.o han hade ljugit. Visst lögnen var om en skit sak and I couldn’t care less men jag tog upp det med honom… på MSN… ( ja men hela vår grej började ju på Internet så varför inte keep it there tänkte jag :S). Efter det blev det skumt. Riktigt skumt. Fast inte medvetet från min sida, utan mer från hans. Han blev ett jävla asshole rent ut sagt. Saker som Asshole(t) gjorde:
1. Jag var bjuden till honom på fest. Istället för att ha THE GUTS att säga till mig att det kändes lite skumt att jag skulle komma efter det där skumma samtalet vi hade haft så ville han att min vän skulle säga det till mig. Alltså, då säga till mig att det kanske inte var så bra att jag dök upp på festen eftersom det var ehhh… awkward… (Min spontana reaktion blev ”Jävla Asshole!”
2. Förutom att då knappt höra av sig under alla dessa veckor eller iaf try to make it better someway så när vi tillsist träffas så uppför han sig varje gång som en jävla schmuck! Nästintill otrevlig…(det jobbiga är att jag börjar i det tysta ifrågasätta mig själv ”Har jag gjort något fel bla, bla, bla” dyker så där upp i mitt huvud… but no people! I hadn’t!)
Grejen är den, detta beteende är inget nytt. Det finns så många av mina kompisar som har blivit utsatta för detta, tjejer då. Det är precis som om killen vill leva upp till ”The asshole after two weeks normen”. Varför!? Är det standarden nu förtiden att bara för att vi hade sex, typ första eller andra gången vi träffades, så MÅSTE det någon gång bli skumt mellan oss? Ibland kan det t.o.m kännas som om vissa killar eftersträvar denna norm. Hur tänker dem egentligen? Är det så att det blir enklare att gå vidare till nästa tjej desto sämre man behandlar den som man tidigare hade sex med? Jag är full med frågor och det känns inte som jag någonsin kommer få något svar. Jo om jag frågar honom ”straight to the face”; Varför?! Varför ljög du, snackade en massa bakom min rygg och varför är du så jäkla otrevlig varenda gång vi träffas?
Det smått ironiska i det hela är att jag verkligen gillade den här killen också. Han fick mig att skratta och det står högt i kurs. Det är nog därför det sved extra att han var tvungen att leva upp till denna jävla norm.
Varför behövde han leva upp till den här normen!? Vi hade kanske fortfarande kunnat vara kompisar med rena samveten mot varandra när vi träffades om han bara hade skött det hela snyggare. För grejen är den. Jag tror på kärlek och att det finns någon där ute för alla, men under tiden kan man ju hooka upp med några stycken och ha kul, men sex är känsligt- mestadels- och man ska ha respekt för det, men framförallt så ska man ha respekt för den man har/har haft sex med. Och det var där det brast så otroligt mellan oss.
What a fucked up world!!!
lördag 3 november 2007
Slajm on tour!
Där står jag, iklädd den rockigaste stassen och tittar ut över dansgolvet.
Jag är i Växjö på turné, med JIVE www.myspace.com/jivingmen
Växjö, på campus, en ny stad med nya människor och framförallt nya span. Där står jag och tittar enträget. Men det enda jag ser är ett hav av så kallade män som alla är huvudet kortare än mig. But why!? Varför blev jag amazonkvinnan som är 2 meter lång och 2 meter bred?
En kille går förbi mig. Snubblar förbi mig. Tittar upp på mig med dimmiga ögon och säger sluddrigt, med lite dräggel i mungipan "Hallå bruden, du är fin".
SPARE ME!
Gå hem och nyktra till... Palla alkoholstinkande komplimanger blandad med lite illaluktande salivdusch, sprutat rätt upp i huvudet.
Killstatusen på campus i Växjö var låg. Inget hett läge där inte...
Jag är i Växjö på turné, med JIVE www.myspace.com/jivingmen
Växjö, på campus, en ny stad med nya människor och framförallt nya span. Där står jag och tittar enträget. Men det enda jag ser är ett hav av så kallade män som alla är huvudet kortare än mig. But why!? Varför blev jag amazonkvinnan som är 2 meter lång och 2 meter bred?
En kille går förbi mig. Snubblar förbi mig. Tittar upp på mig med dimmiga ögon och säger sluddrigt, med lite dräggel i mungipan "Hallå bruden, du är fin".
SPARE ME!
Gå hem och nyktra till... Palla alkoholstinkande komplimanger blandad med lite illaluktande salivdusch, sprutat rätt upp i huvudet.
Killstatusen på campus i Växjö var låg. Inget hett läge där inte...
fredag 26 oktober 2007
Klockrent
Jag fick förtroendet av en nära vän att få ta del av något väldigt privat. Hon hade satt ord på de känslor som är bland de svåraste känslorna att kunna sätta ord på. Hon hade satt ord på de känslor man känner inför ett ex där uppbrytandet från denne var svårt och hur det sedan är när man träffar den personen igen och han (i detta fallet var det en han) agerar respektlöst inför den han en gång har sagt att han älskar.
Aldrig förr har jag läst något bättre. Det var klockrent!
Now it's time for me to confess. Den känslan som min kompis beskrev, att inte bli mött med respekt av någon som man en gång har älskat, har under en lång tid varit mitt drömscenario inför mitt första möte med mitt ex. Här kommer två av mina MÅNGA olika scenarion:
Scenario 1. Vi träffas på stan, jag kommer gåendes hand i hand med en über snygg kille. Han och jag har precis varit och shoppat och vi ser så där allmänt underbart förälskade ut. Vi råkar nästan, för vi ser ju inget annat än varandra, springa rakt på mitt ex och inte förrän man är verkligen öga mot öga så kmr jag att upptäcka honom. "Oj, hej, det var länge sedan! Hur är läget". Medan man för det där lösa kallpratatandet så trycker man den söta killens hand och småler mot honom så där once and a while under samtalet för att visa att han och jag har ett speciellt band, ett nytt band, ett närmare band än vad jag och mitt ex NÅGONSIN hade...
scenario 2. Vi träffas ute på något uteställe. Man är liiiite tipsy men inte full, man är riktigt snygg, superfixad och har den nyaste klänningen på sig. Man ser sitt ex stå där i garderoben och hänga in sin jacka och själv står man i baren med en über snygg kille (Han måste ju vara über snygg!). Han får såklart syn på mig, och där står jag i baren och har en väldigt intressant diskussion med så klart denna übersnygga killen. Mitt ex kommer fram, inte direkt, men efter ett tag och säger hej men man märker att han är smått osäker med den där snygga killen bredvid mig och det faktum att jag knappast ägnar honom någon uppmärksamhet utan står och småler och nickar mot den där übersnygga killen hela tiden så att mitt ex ska veta That I couldn't care less att han var där och pratade med mig. Så han, mitt ex, säger några fraser och sen försvinner han fort med svansen mellan benen.
För det är ju så. Man vill ge igen. Man vill få en hämnd för det där "göra slut sveket". Man vill visa att man inte tänker på honom längre. Man vill visa att man har gått vidare. Visa vilket kap han har förlorat. Visat att det nu är andra mycket snyggare killar som vill ha en och han kan ju bara DRÖMMA att jag en gång skulle se på honom igen. Men Fan.... detta stämmer ju inte.
Och nu helt plötsligt så fattar jag ju. Det är inte alls så jag vill att det ska vara första gången, eller andra gången, tredje gången eller någon gång överhuvudtaget. För då visar jag mig inte respektlös mot bara honom, men mot vårt förhållande- vilket en gång för länge sedan var ett fint förhållande, men framförallt mot mig själv. Är jag verkligen en sån liten människa? Nej, och jag kommer aldrig bli det, för hur mycket jag än ibland kan måla upp dessa olika drömscenarion och tro att jag kommer må bättre efter att de har ägt rum så vet jag att det inte är sant.
Det första mötet mellan mig och mitt ex kommer antagligen någon dag att äga rum och då vill jag bara kunna säga hej och ge honom en kram. Kunna känna att de vi en gång hade var fint men att det var då och nu är nu. Och visst, det kanske händer att jag kommer möta honom på stan där han kommer gåendes med sin nya tjej men jag hoppas verkligen då att han kanske presenterar henne för mig men ändå ger mig en kram och säger att det är kul att se mig. Att han verkligen ser mig i ögonen och inte kramar hennes hand under hela vårt samtal. Att han inte ger henne de där blickarna att de faktiskt har ett band som är mycket starkare än vad vårt en gång var. För det är man skyldig den personen man en gång har älskat tycker jag. Att behandla denne med respekt och att inse att första, andra, tredje ja t.o.m 111 gången man träffas så kanske det inte alltid är så lätt med det där med känslor som ligger kvar någonstans där långt inne.
Detta är nu klockrent för mig, och det har jag min vän att tacka för.
Aldrig förr har jag läst något bättre. Det var klockrent!
Now it's time for me to confess. Den känslan som min kompis beskrev, att inte bli mött med respekt av någon som man en gång har älskat, har under en lång tid varit mitt drömscenario inför mitt första möte med mitt ex. Här kommer två av mina MÅNGA olika scenarion:
Scenario 1. Vi träffas på stan, jag kommer gåendes hand i hand med en über snygg kille. Han och jag har precis varit och shoppat och vi ser så där allmänt underbart förälskade ut. Vi råkar nästan, för vi ser ju inget annat än varandra, springa rakt på mitt ex och inte förrän man är verkligen öga mot öga så kmr jag att upptäcka honom. "Oj, hej, det var länge sedan! Hur är läget". Medan man för det där lösa kallpratatandet så trycker man den söta killens hand och småler mot honom så där once and a while under samtalet för att visa att han och jag har ett speciellt band, ett nytt band, ett närmare band än vad jag och mitt ex NÅGONSIN hade...
scenario 2. Vi träffas ute på något uteställe. Man är liiiite tipsy men inte full, man är riktigt snygg, superfixad och har den nyaste klänningen på sig. Man ser sitt ex stå där i garderoben och hänga in sin jacka och själv står man i baren med en über snygg kille (Han måste ju vara über snygg!). Han får såklart syn på mig, och där står jag i baren och har en väldigt intressant diskussion med så klart denna übersnygga killen. Mitt ex kommer fram, inte direkt, men efter ett tag och säger hej men man märker att han är smått osäker med den där snygga killen bredvid mig och det faktum att jag knappast ägnar honom någon uppmärksamhet utan står och småler och nickar mot den där übersnygga killen hela tiden så att mitt ex ska veta That I couldn't care less att han var där och pratade med mig. Så han, mitt ex, säger några fraser och sen försvinner han fort med svansen mellan benen.
För det är ju så. Man vill ge igen. Man vill få en hämnd för det där "göra slut sveket". Man vill visa att man inte tänker på honom längre. Man vill visa att man har gått vidare. Visa vilket kap han har förlorat. Visat att det nu är andra mycket snyggare killar som vill ha en och han kan ju bara DRÖMMA att jag en gång skulle se på honom igen. Men Fan.... detta stämmer ju inte.
Och nu helt plötsligt så fattar jag ju. Det är inte alls så jag vill att det ska vara första gången, eller andra gången, tredje gången eller någon gång överhuvudtaget. För då visar jag mig inte respektlös mot bara honom, men mot vårt förhållande- vilket en gång för länge sedan var ett fint förhållande, men framförallt mot mig själv. Är jag verkligen en sån liten människa? Nej, och jag kommer aldrig bli det, för hur mycket jag än ibland kan måla upp dessa olika drömscenarion och tro att jag kommer må bättre efter att de har ägt rum så vet jag att det inte är sant.
Det första mötet mellan mig och mitt ex kommer antagligen någon dag att äga rum och då vill jag bara kunna säga hej och ge honom en kram. Kunna känna att de vi en gång hade var fint men att det var då och nu är nu. Och visst, det kanske händer att jag kommer möta honom på stan där han kommer gåendes med sin nya tjej men jag hoppas verkligen då att han kanske presenterar henne för mig men ändå ger mig en kram och säger att det är kul att se mig. Att han verkligen ser mig i ögonen och inte kramar hennes hand under hela vårt samtal. Att han inte ger henne de där blickarna att de faktiskt har ett band som är mycket starkare än vad vårt en gång var. För det är man skyldig den personen man en gång har älskat tycker jag. Att behandla denne med respekt och att inse att första, andra, tredje ja t.o.m 111 gången man träffas så kanske det inte alltid är så lätt med det där med känslor som ligger kvar någonstans där långt inne.
Detta är nu klockrent för mig, och det har jag min vän att tacka för.
torsdag 25 oktober 2007
Han är min...Jag har paxat!
Paxa en kille... Kan man det? Kan man säga att han är min, var min, borde vara min, och alltså då få ensamrätt om honom? Får man binda denna kille till sig själv trots att killen aldrig någonsin kommer bli "ens egen"?
Gammalt ex:
Här är det ju en ganska självklar företeelse för oss tjejer att utan tvekan säga "jag kommer aldrig ge mig på din gamla kille". Men när blir det ok att ta någon annans ex? Blir någonsin acceptabelt att göra detta? Vänskap går före killar, vänskap går före ett simpelt hångel med någon annans gamla kille, at sexa loss med någon ex är också helt oacceptabelt. Men om man blir kär? Å andra sidan blir man väl först förälskad och sen kär. Är det ok att bli förälskad i någons ex och träffa honom, för att se om man kommer att bli kära i varandra? Om min bästa vän blir kär i mitt ex, gör det då inte mig till en dålig vän om jag inte unnar henne kärlek? Vem är jag att ställa mig över en annan individ och säga att det inte är ok för just henne att vara kär i just honom. Borde inte jag som vän bara vara lycklig över att någon viktig för mig är kär, galen men framförallt lycklig?
Gammal dejt:
Här blir det väl diffust... Vart dras gränsen? X antal dejter. X antal kyssar. X antal timmar man sexade loss???
Kanske man då borde titta över vad deet är man vill. Vill man nått mer med denna gamla dejt eller är han bara het. För om man bara är sugen på honom kan man ju lika gärna låta bli då man säkert kommer vara sugen på 25 killar till. Iallafall inom de närmsta tre veckorna.
Gammalt ligg:
Denna kategori tror jag är extra känslig för tjejer. Dock säger jag detta utan egentliga bevis och endast med en åsikt från hörnflaggan. Men ofta har jag pratat med killkompisar som har haft sex med samma tjej och det är inte hela världen. Dock kan jag se att ett gemensamt ligg för mig och en vän kan ha ödesdigra konsekvenser. Kanske det har något att göra med talesättet "Tjejer har sex för att få kärlek medan killar visar kärlek för att få sex". Vi kanske helt enkelt ser på det olika.
Intresseobjekt:
En gång när jag var 14 år gammal hade jag "turen" att få hångla med skolans mest populära kille. Denna magiska stund omgiven av en atmosfär som doftade skog, häxblandning och kräk var länge stort för mig. Jag berättade för mina bästa tjejkompisar och då började gråta och skrika. Dock inte av lycka utan för att "vi vill alla ha honom då ska ingen få honom". Det har jag alltid haft svårt för. Paxa en kille för att du vill ha honom. Men han då? Vad händer om han inte vill ha dig? Då är det dags för oss tjejer att kapitulera. För visst är det jobbigt att HAN ville ha HENNE och inte DIG. Men alla kan ju inte vilja ha mig, för vem vill då ha henne? Och om alla vill ha henne, vem vill då ha mig?
Det viktigaste är nog att överväga situationen. Vad vill jag med denna kille? Är jag kär, är han kär i mig. Kan vi få det fint? Eller kommer han bara bli ett hångel eller ligg som rinner ut i sanden?
Om det första scenariot är det verkliga då är det bara att tuta och köra. För visst gör det ont att bli bortvald men tyvärr är det en smäll att ta då ingen är mer människa en någon annan och ingen kan inte unna sin medmänniska lycka. För om man inte unnar någon annan lycka, då är man bara en liten liten lort!
Gammalt ex:
Här är det ju en ganska självklar företeelse för oss tjejer att utan tvekan säga "jag kommer aldrig ge mig på din gamla kille". Men när blir det ok att ta någon annans ex? Blir någonsin acceptabelt att göra detta? Vänskap går före killar, vänskap går före ett simpelt hångel med någon annans gamla kille, at sexa loss med någon ex är också helt oacceptabelt. Men om man blir kär? Å andra sidan blir man väl först förälskad och sen kär. Är det ok att bli förälskad i någons ex och träffa honom, för att se om man kommer att bli kära i varandra? Om min bästa vän blir kär i mitt ex, gör det då inte mig till en dålig vän om jag inte unnar henne kärlek? Vem är jag att ställa mig över en annan individ och säga att det inte är ok för just henne att vara kär i just honom. Borde inte jag som vän bara vara lycklig över att någon viktig för mig är kär, galen men framförallt lycklig?
Gammal dejt:
Här blir det väl diffust... Vart dras gränsen? X antal dejter. X antal kyssar. X antal timmar man sexade loss???
Kanske man då borde titta över vad deet är man vill. Vill man nått mer med denna gamla dejt eller är han bara het. För om man bara är sugen på honom kan man ju lika gärna låta bli då man säkert kommer vara sugen på 25 killar till. Iallafall inom de närmsta tre veckorna.
Gammalt ligg:
Denna kategori tror jag är extra känslig för tjejer. Dock säger jag detta utan egentliga bevis och endast med en åsikt från hörnflaggan. Men ofta har jag pratat med killkompisar som har haft sex med samma tjej och det är inte hela världen. Dock kan jag se att ett gemensamt ligg för mig och en vän kan ha ödesdigra konsekvenser. Kanske det har något att göra med talesättet "Tjejer har sex för att få kärlek medan killar visar kärlek för att få sex". Vi kanske helt enkelt ser på det olika.
Intresseobjekt:
En gång när jag var 14 år gammal hade jag "turen" att få hångla med skolans mest populära kille. Denna magiska stund omgiven av en atmosfär som doftade skog, häxblandning och kräk var länge stort för mig. Jag berättade för mina bästa tjejkompisar och då började gråta och skrika. Dock inte av lycka utan för att "vi vill alla ha honom då ska ingen få honom". Det har jag alltid haft svårt för. Paxa en kille för att du vill ha honom. Men han då? Vad händer om han inte vill ha dig? Då är det dags för oss tjejer att kapitulera. För visst är det jobbigt att HAN ville ha HENNE och inte DIG. Men alla kan ju inte vilja ha mig, för vem vill då ha henne? Och om alla vill ha henne, vem vill då ha mig?
Det viktigaste är nog att överväga situationen. Vad vill jag med denna kille? Är jag kär, är han kär i mig. Kan vi få det fint? Eller kommer han bara bli ett hångel eller ligg som rinner ut i sanden?
Om det första scenariot är det verkliga då är det bara att tuta och köra. För visst gör det ont att bli bortvald men tyvärr är det en smäll att ta då ingen är mer människa en någon annan och ingen kan inte unna sin medmänniska lycka. För om man inte unnar någon annan lycka, då är man bara en liten liten lort!
onsdag 24 oktober 2007
Han gillar dig...
Ja då var man där igen...
Man smågillar en kille, varje natt är vi ett fint litet par i fantasin och varje helg är det en hysterisk jakt efter att se om just han är ute på samma ställe som jag.
Killkompisen säger
-"ta det lugnt, spela svår, du skrämmer bort den stackaren".
Något jag viftar bort med
-"men vadå jag säger ju bara till honom att vi borde hänga!?"
- "ja precis, han får akuta svettningar av att du är så på".
- "Men hallå, du fattar ingenting! Jag ringer ju dig och frågar om vi ska hänga".
- "Ja men vi kommer ju också bara hångla eller ha sex om ingen annan levande människa finns kvar"
TOUCHÉ!
Grejen är den att nu har det uttänkta objeket till karl två vänner som på fyllan läckte lite info. Att denna karlslok faktiskt gillar mig! OH YES! tänker jag och ringer honom nästa dag för att kolla läget.
"Du, jag kollar på film så jag kan inte prata. VihörsHadetbraHejdå!"KLICK
Hmmm...I guess he's just not that into me...Eller?
Kanske borde skicka iväg ett sms och kolla vad han ska göra i helgen...?
Man smågillar en kille, varje natt är vi ett fint litet par i fantasin och varje helg är det en hysterisk jakt efter att se om just han är ute på samma ställe som jag.
Killkompisen säger
-"ta det lugnt, spela svår, du skrämmer bort den stackaren".
Något jag viftar bort med
-"men vadå jag säger ju bara till honom att vi borde hänga!?"
- "ja precis, han får akuta svettningar av att du är så på".
- "Men hallå, du fattar ingenting! Jag ringer ju dig och frågar om vi ska hänga".
- "Ja men vi kommer ju också bara hångla eller ha sex om ingen annan levande människa finns kvar"
TOUCHÉ!
Grejen är den att nu har det uttänkta objeket till karl två vänner som på fyllan läckte lite info. Att denna karlslok faktiskt gillar mig! OH YES! tänker jag och ringer honom nästa dag för att kolla läget.
"Du, jag kollar på film så jag kan inte prata. VihörsHadetbraHejdå!"KLICK
Hmmm...I guess he's just not that into me...Eller?
Kanske borde skicka iväg ett sms och kolla vad han ska göra i helgen...?
söndag 14 oktober 2007
Den Vänskaplig nivån
Jag har kommit fram till att jag måste dra gränsen någonstans, och jag tror att min andra halva kan hålla med om det också. När du lär känna en ny person så måste du egentligen från början bestämma dig för om du vill ha honom som kompis eller som någonting mer. Den där mellan gränsen med att ibland hångla, ibland bara umgås som kompisar, ibland ha sex och sedan vara helt normal mot varandra, njeee... det funkar inte riktigt.
Såklart, det ena hållet kan funka ibland. Man går från att var vänner till att bli något mer. Sedan kan vissa återgå till det där vänner stadiet igen, men det är sällan. Jag känner knappast en jäkel som har haft en intimare relation till någon av sina killkompisar och sedan kunnar bli vänner igen, det är för mycket känslor involverade.
Fast! Något som definitivt inte går är när man lär känna en ny person och man råkar falla dit en kväll med den här personen, efter det så blir det i 9/10 fall alltid så skumt efteråt. Varför! Det blir ju vad man gör det till och varför måste man egentligen göra det så jobbigt?
Mitt prakt exemplar är egentligen mig själv. När jag precis hade flyttat hemifrån till ett nytt ställe så introducerade en av mina närmsta kompisar mig till en av henne killkompisar. Han och jag fick en "thing" och så klart så trillade vi dit en kväll, och sedan en kväll till.. en kväll till och.. ja. Men sedan så blev allt plötsligt jätte skumt, och nu har vi noll kontakt.
Den frustrerande delen nu är att jag ville verkligen ha kvar honom som vän. Han var ju störtskön att hänga med och han var ju så rolig! Det är då man tänker- Fan, varför höll jag inte det bara på en vänskaplig nivå!?
Såklart, det ena hållet kan funka ibland. Man går från att var vänner till att bli något mer. Sedan kan vissa återgå till det där vänner stadiet igen, men det är sällan. Jag känner knappast en jäkel som har haft en intimare relation till någon av sina killkompisar och sedan kunnar bli vänner igen, det är för mycket känslor involverade.
Fast! Något som definitivt inte går är när man lär känna en ny person och man råkar falla dit en kväll med den här personen, efter det så blir det i 9/10 fall alltid så skumt efteråt. Varför! Det blir ju vad man gör det till och varför måste man egentligen göra det så jobbigt?
Mitt prakt exemplar är egentligen mig själv. När jag precis hade flyttat hemifrån till ett nytt ställe så introducerade en av mina närmsta kompisar mig till en av henne killkompisar. Han och jag fick en "thing" och så klart så trillade vi dit en kväll, och sedan en kväll till.. en kväll till och.. ja. Men sedan så blev allt plötsligt jätte skumt, och nu har vi noll kontakt.
Den frustrerande delen nu är att jag ville verkligen ha kvar honom som vän. Han var ju störtskön att hänga med och han var ju så rolig! Det är då man tänker- Fan, varför höll jag inte det bara på en vänskaplig nivå!?
lördag 13 oktober 2007
smeknamn
Hur kommer det sig att när det gäller ens "ragg" så i 8 utav 10 fall så har man alltid ett smeknamn på dem.
Namnen försvinner antingen för att man
1. /VARNING!/ har lite för många sisådär för tillfället :S
2. Namnet inte passar in på just den killen
3.... Eller för vi har en tendens att helt enkelt göra dem mer speciella då de får ett smeknamn...
Hmmm... det ena lr det andra.
Alltid när vi snackar om våra killar så är det Journalisten, advokaten, saxofonisten, knarkaren, Helsingborgaren, Göteborgaren... Inga sådär jätte märkvärdiga smeknamn när man egentligen tänker på det.
Undrar om vi har några smeknamn :S
Namnen försvinner antingen för att man
1. /VARNING!/ har lite för många sisådär för tillfället :S
2. Namnet inte passar in på just den killen
3.... Eller för vi har en tendens att helt enkelt göra dem mer speciella då de får ett smeknamn...
Hmmm... det ena lr det andra.
Alltid när vi snackar om våra killar så är det Journalisten, advokaten, saxofonisten, knarkaren, Helsingborgaren, Göteborgaren... Inga sådär jätte märkvärdiga smeknamn när man egentligen tänker på det.
Undrar om vi har några smeknamn :S
söndag 7 oktober 2007
känslan
Tiden går, och det mesta bleknar, det dåliga, det bra, det fina, det jobbiga. Man börjar på ny kula, träffar nya människor, och från början är det jobbigt men successivt så börjar inte dagen med att man tänker på det gamla. När mobilen ringer så är det inte det första man tänker "tänk om" eller "kanske". När man befinner sig på de gamla platserna som man en gång hade gemensamt så ser man sig inte omkring en extra gång. Drömmarna blir inte lika intensiva, och sakta men säkert så är det som de aldrig har funnits.
Men det är den där jävla känslan! Känslan då min hand låg på din hand, då min hand följde din nackkontur, kände dina skuldror och armar. Jag kan fortfarande varenda detalj. Det är som inpräntat, inbankat och fastborrat!
Mmm...moving on.
Men det är den där jävla känslan! Känslan då min hand låg på din hand, då min hand följde din nackkontur, kände dina skuldror och armar. Jag kan fortfarande varenda detalj. Det är som inpräntat, inbankat och fastborrat!
Mmm...moving on.
tisdag 2 oktober 2007
HAN sa, HON sa ---> Tack och Hej Leverpastej
Scenariot ser ut så här:
Plats: KB
Tid:00~00.30
Datum: Fredag natt/lördag morgon (what ever U prefer)
Mmmm... det kanske är sisådär fjärde gången de möts ute. Alla de andra gångerna de har träffats har slutat med att de har följt med den andre hem. Självklart så kommer detta hända ikväll också vet de båda. Skillnaden den här gången är, tänker HON, att dem förra veckan kom fram till ett gemensamt beslut som gör denna gången annorlunda. När HAN ringde klockan 02 en lördag morgon, sa HON till honom att HON inte orkade med att träffas "på fyllan" längre.
- Inte jag i heller, säger HAN.
Men bra tänker HON. Då är vi överens om något iallafall. Vem har sagt att detta kommer leda till volvo, villa och två barn, men VI är överens om att vilja lära känna varandra när vi är nyktra också.
De rings vid den där nästa fredag kvällen också och bestämmer för att mötas upp på KB. De blåaste ögonen tittar in i hennes och det klickar, som alltid.
Nästa morgon vaknar de upp. Tidigt som alltid. Söndag bestämmer DEM. En fika.
HON får ett telefonsamtal två timmar innan fikan på söndagen. Det är HAN.
-Ehhh.. Ja, jag kommer inte hinna till klockan fyra.
-Jaha, okej... Men ska vi ta det senare då?
-Ehhh... jo, Jo det kan vi göra!
- Ja men bra, då säger vi så.
Kvart i sju ringer HON.
- Hej, vad händer?
- Aj, Fan! (något händer i bakgrunden) Näää asså jag kommer inte hinna.
-Samtalet bryts-
-Hallå? Hallå!
Mmmm... Tack och hej leverpastej säger jag bara!
Plats: KB
Tid:00~00.30
Datum: Fredag natt/lördag morgon (what ever U prefer)
Mmmm... det kanske är sisådär fjärde gången de möts ute. Alla de andra gångerna de har träffats har slutat med att de har följt med den andre hem. Självklart så kommer detta hända ikväll också vet de båda. Skillnaden den här gången är, tänker HON, att dem förra veckan kom fram till ett gemensamt beslut som gör denna gången annorlunda. När HAN ringde klockan 02 en lördag morgon, sa HON till honom att HON inte orkade med att träffas "på fyllan" längre.
- Inte jag i heller, säger HAN.
Men bra tänker HON. Då är vi överens om något iallafall. Vem har sagt att detta kommer leda till volvo, villa och två barn, men VI är överens om att vilja lära känna varandra när vi är nyktra också.
De rings vid den där nästa fredag kvällen också och bestämmer för att mötas upp på KB. De blåaste ögonen tittar in i hennes och det klickar, som alltid.
Nästa morgon vaknar de upp. Tidigt som alltid. Söndag bestämmer DEM. En fika.
HON får ett telefonsamtal två timmar innan fikan på söndagen. Det är HAN.
-Ehhh.. Ja, jag kommer inte hinna till klockan fyra.
-Jaha, okej... Men ska vi ta det senare då?
-Ehhh... jo, Jo det kan vi göra!
- Ja men bra, då säger vi så.
Kvart i sju ringer HON.
- Hej, vad händer?
- Aj, Fan! (något händer i bakgrunden) Näää asså jag kommer inte hinna.
-Samtalet bryts-
-Hallå? Hallå!
Mmmm... Tack och hej leverpastej säger jag bara!
torsdag 16 augusti 2007
Dejt AKA Fika- Ehhh... Nej Tack!
Den svenska benämningen för att gå på dejt med en person är ju kort och gott "Vi ska ta en fika". Men fan det är ju så jävla tråkigt!!!
Visst, det är lättare att bara ta en fika. Mindre förväntningar på ett sett och framför allt inte hela den här "Åh Gud, jag ska på dejt, snacka om seriöst" stressen som lätt kan leda till att det blir lite stelt. För det är ju verkligen det värsta på en dejt. När det blir så där stelt och man vet inte riktigt vart man ska titta, prata om... usw.
Så visst. Jag kan förstå att man hellre så där relaxed vill bara gå och ta en fika. Går det åt skogen så var det ju ändå bara en "fika"... det var ju inte precis som om det var något seriöst.
Men detta har ju lett till att helt plötsligt är alla livrädda när man förslår att man ska gå på en dejt!
"En DEJT! DU...och JAG...Ehhh.... njaaa... (smått svettandes nu) Kan vi inte bara ta en fika i stället liksom."
Give me a break! Same shit different name! Men samtidigt inte. En dejt kan ju bli något romantiskt och fint, visst det kan fika också men håll med om att det är lite mer speciellt med en dejt. Och varför inte göra det speciellt? Varför ska allt vara så himla vardagligt? Gör vardagen speciell istället och våga!
Om en kille frågar mig på en dejt så blir jag lite impressed. Om en kille föreslår att vi ska ta en fika så sätter jag honom i ett fack. The not to Fäck fack. För han har inte stake. Och stake måste man ha om man ska fäck!
Visst, det är lättare att bara ta en fika. Mindre förväntningar på ett sett och framför allt inte hela den här "Åh Gud, jag ska på dejt, snacka om seriöst" stressen som lätt kan leda till att det blir lite stelt. För det är ju verkligen det värsta på en dejt. När det blir så där stelt och man vet inte riktigt vart man ska titta, prata om... usw.
Så visst. Jag kan förstå att man hellre så där relaxed vill bara gå och ta en fika. Går det åt skogen så var det ju ändå bara en "fika"... det var ju inte precis som om det var något seriöst.
Men detta har ju lett till att helt plötsligt är alla livrädda när man förslår att man ska gå på en dejt!
"En DEJT! DU...och JAG...Ehhh.... njaaa... (smått svettandes nu) Kan vi inte bara ta en fika i stället liksom."
Give me a break! Same shit different name! Men samtidigt inte. En dejt kan ju bli något romantiskt och fint, visst det kan fika också men håll med om att det är lite mer speciellt med en dejt. Och varför inte göra det speciellt? Varför ska allt vara så himla vardagligt? Gör vardagen speciell istället och våga!
Om en kille frågar mig på en dejt så blir jag lite impressed. Om en kille föreslår att vi ska ta en fika så sätter jag honom i ett fack. The not to Fäck fack. För han har inte stake. Och stake måste man ha om man ska fäck!
onsdag 15 augusti 2007
"The Quiz"
Jag dagdrömmer. Så är det. Jag är Fisk. That's the reason why. Iaf. När den dagen kommer, den där dagen då jag träffar Anders Wendin...ehhhh.. jag menar när jag träffar en kille som jag känner "Ja!" förhoppningsvis så kommer den dagen någon gång, so far not so good I must say. Iaf. Den dagen. Då! Då ska jag dedicate denna sång till honom. Bara till honom.
"The Quiz"
You look nice alright
and I like the way you nod after everything I say
like it actually means something
to you
And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you’ve cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD’s
There are things you need to know about me
I’m weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you
Would you freak out if I said i liked you?
Do you walk the line
Is your IQ higher than your neighbour’s
And is it very much higher than mine
Can you sleep when I grind my teeth
Do you look away if I slob when I eat
Will you let me be myself
Can you at all times wear socks, because I’m still scared of feet
And if I’d fall, would you pick me up
And if I’d fall, would you pick me up
Do you talk in the middle of Seinfeld
Do you read more than two books a month
Do you get racist or sexist when you’ve had a few
Is it fine if I make more money than you
Have you slept with any people I work with
Is there anyone you’d rather wish I’d be
Do you still keep pictures of old girlfriends
Are they prettier than me
And if I’d fall, would you pick me up
If I’d fall, would you pick me up
"The Quiz"
You look nice alright
and I like the way you nod after everything I say
like it actually means something
to you
And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you’ve cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD’s
There are things you need to know about me
I’m weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
so I prepared a quiz for you
Would you freak out if I said i liked you?
Do you walk the line
Is your IQ higher than your neighbour’s
And is it very much higher than mine
Can you sleep when I grind my teeth
Do you look away if I slob when I eat
Will you let me be myself
Can you at all times wear socks, because I’m still scared of feet
And if I’d fall, would you pick me up
And if I’d fall, would you pick me up
Do you talk in the middle of Seinfeld
Do you read more than two books a month
Do you get racist or sexist when you’ve had a few
Is it fine if I make more money than you
Have you slept with any people I work with
Is there anyone you’d rather wish I’d be
Do you still keep pictures of old girlfriends
Are they prettier than me
And if I’d fall, would you pick me up
If I’d fall, would you pick me up
torsdag 9 augusti 2007
Kan man bli bättre...?
Från inlägg numero uno till nuet har jag nu läst. Hon är grym! Nutz blogg är som en kavalkad av allt man vill veta och ibland inte.
Hon är juridikstuderande - bäst-i-klassen, radiopratare - möjligtvis lite kändiskåt (men eftersom kändisarna e kåta på henne spelar det mindre roll) Jag är bara kändiskåt. Rolig - läs själv, IB nörd - 41 poäng OMG!!.
Jag gillar henne alot!
www.men-snela.blogspot.com
Hon är juridikstuderande - bäst-i-klassen, radiopratare - möjligtvis lite kändiskåt (men eftersom kändisarna e kåta på henne spelar det mindre roll) Jag är bara kändiskåt. Rolig - läs själv, IB nörd - 41 poäng OMG!!.
Jag gillar henne alot!
www.men-snela.blogspot.com
fredag 3 augusti 2007
Berlin - efter hemkomsten
Så jävla deppigt! Berlin blev inte alls kul, inte alls bra och framförallt intea alls mysigt!
Efter 3 bedrövliga månader träffade jag äntligen Fröken M, men hennes imbicill till pojkvän ballade ur totalt på fyllan. Kastade saker i golvet så det gick sönder, kastade glas genom fönstret, puttade på oss och skrek så spottet yrde!
jag ville ta en kvast och köra upp nånstans på honom! Skäms på dig ska du göra!
Sen denna lilla söta valpen är hädanefter min nya fiende. Denna arga pojkcän somnade full och arg och glömde sovrumsdörren öppen så hundhelvetet käkade sönder mina nya fantastiska skor som jag hunnit använda 2 gånger. Då ville jag typ dö... och döda... men mest gråta. det gjorde jag...floder. Hela hemresan rann tårarna så fort jag täntkte på dessa söndertuggade leopard skor men mest för att den jag älskar mest är ihop med en neandertalare!
fredag 27 juli 2007
KlubbHubba
Igår ringde Mr A & Mr J och frågade om jag vill hjälpa till och hålla i deras nya electro/house klubb som startar 28 september. Och jag är PÅ!
Vad ska den heta?
Namnförslag please...
Vad ska den heta?
Namnförslag please...
torsdag 26 juli 2007
Heta män = dåliga män?
Varför är de hetaste männen de sämsta männen?
Vad är grejen med bad boys? Är jag så ynklig att jag fallit för denna uttjatade klisché att bad boysen är de hetaste? Men jag gillar ju glasögon killar... Fast en tatuering hade ju aldrig skadat...
Berlin!
Berlin for life!
Nu kommer jag, med en orangetrolley fullproppad med lyxsmink, mina glittrigaste kläder, mina hetaste solglasögon, skorna med de högsta klackarn.
Tillsammans ska jag och trolleyn ta Berlin med storm.
Jag ska hälsa på Matilda och hennes boy Jakob. De har köpt en hund, ett tecken på deras läskigt fina framtid de kommer ha. Först hund sen... ja alla kan vi visan! Matilda har jag inte träffat sen hon flyttade och jag längtar så magen värker.
I berlin ska jag också paila läget för hur mitt och Darlings liv kan tänkas bli i denna pulserande huvudstad till brädden fylld med avklippta jeansshorts, flanellskjortor och permanentade hockeyfrisyrer.
Bara 8 timmar på en svettig buss...
tisdag 10 juli 2007
Singlar i olika stadier.
Karla K har varit det ett tag och, Darjeling är rätt nybliven. Vi söker just nu olika saker. Den ena något mer seriöst, den andre definitivt inget seriöst.
Så det är vad vi är. Singlar i olika stadier. Kompletterande.
Så det är vad vi är. Singlar i olika stadier. Kompletterande.
onsdag 4 juli 2007
"Det är ju bara ett äventyr!"
Även om en åker dit och den andra dit så är det bara för korta äventyr. Varför? Jo för att tillsammans har DreamTeam det största äventyret.
Berlin Januari 2009!
Tillsammans skapar vi ett liv at, för och av oss! Det e fett!
Vi är ju en. En familj. En själ... Corny!? Yes, but so mothafukkin true! ;)
Berlin Januari 2009!
Tillsammans skapar vi ett liv at, för och av oss! Det e fett!
Vi är ju en. En familj. En själ... Corny!? Yes, but so mothafukkin true! ;)
Dreamteam
Dreamteam forevah! yes indeed.
Helgen var lite galen. Typ omvänd. Vi bytte territorium liksom. :P
Sommaren är här och allt är underbart.
Darjeling är singel. Karla K är singel. Många fina pojkar i denna stad, och utanför. Snart beger vi oss av till andra platser, Darjeling till Gbg och Karla K till Stockholm, den förstnämnda bara för ett kortare tag, den sistnämnda kanske för en längre period. Vad händer med Dreamteam då? Kommer alltid finnas kvar! Lätt!
söndag 1 juli 2007
Falla som en Fura...
Nyss hemkommen från Kina träffade jag vännerna. Ölen var god, musiken var bra, kärleken för vännerna var stark och som sista man in, kom han.
Han kom in med sitt ljusblonda hår och sina knallblå ögon och jag fick pirr i magen. Han har ett sexigt yrke och var hemskt vacker!
Jag stannade hos honom hela natten. Vi sov inte en minut. Vi hade inte sex. Vi pratade istället om värdsliga och ovärdsliga saker. Och så pussades vi... många pussar.
Han tog mitt nummer och jag vet faktiskt inte om han någonsin kommer använda det. Men jag tror egentligen inte att det spelar någon roll. Det gör inget om han inte ringer. Jag är inte kär, vet inte om han är en bra kille, känner inget behöv av att han ska vara kär i mig.
Vi känner inte varandra och han är en främling. Men en vacker Främling. En främling som jag fallit pladask för, och istället för att vänta och undra och våndas över att han eventuellt inte hör av sig så ska jag istället njuta av känslan av att vara akut ytligt blixt förälskad! Jag har hellre pirr i magen än ont i magen. Det är ju faktiskt inte svårare än så. Välj känslan du vill ha i magen.
Jag vill ha pirr och det är precis vad jag har!
//Karla K
tisdag 19 juni 2007
Let's talk about sex Baby
För visst är det lätt; Sex, sex, sex och åter sex. Jag snackar om det med alla mina kompisar, nya som gamla. Vi ser det överallt; tv, Press & internet. Alla, okej inte alla men de flesta, har det. Sex är en del av vardagen i vårt samhälle, och man kan bli så sjukt fed upp på det många gånger, men fastän hur fed up man än kan bli på det, så är det innerst inne alltid lika kul att snacka om det med tjejkompisen/killkompisen.
Men sen så kommer vi till de gångerna då man ska börja snacka sex med personen som man har det med. Detta är helt annorlunda. Känner någon igen sig? Well, helt plötsligt får jag tunghäfta & vet inte vart jag ska titta... Gud vad jobbigt! Vad är det egentligen som gör att den personen som man verkligen ska kunna snacka sex med är den som man minst kan snacka med? Det som jag drar mig inför att säga till min partner är grejer som skulle få honom till att känna sig dålig, för det vill man ju inte känna sig- dålig på sex alltså. Men finns det bra/dåligt sex då! Alla vill vi ju ha olika grejer och matchar varandra olika.
Oj. Det blir nästa inlägg, håll dig till ett spår här fröken!
Ok, back to the subject. Man vill inte precis höra "Ok, jag gillar inte din taktik when U go down south on me. U suck!" Okej. Vi vet att detta kommer man nog inte få höra, men ändå. Visst man måste kunna ta kritik, och självklart vill jag försöka ge min partner det bästa, och om det då handlar om att ändra taktik so fine, I'm willing to change!
Så vart ligger problemet egentligen? Jag vill kunna ge min partner det bästa och han vill kunna ge mig det bästa. För att komma dit så måste vi kommunicera med varandra. Det ultimata hade varit om man skulle kunna ha guda sex från första början, well... we all know that it only happends 1/10 times... om ens så ofta. Ok, men kommunikation via kroppsspråk då! Well, ibland tror vi att vi känner den andres kroppspråk men det där gnyandet som lät som ett "Mmmm... fortsätt!" var egentligen ett "AUCH!" Been there done that, wasn't pretty...
Svaret till vart problemet ligger i att kunna prata om sex kan ju vara att det är så hypat nu för tiden. Man ska få värsta orgasmen, ge sin parner 100% njutning, hålla på i tio timmar, älska det över allt annat och vara värsta Guden på det...
Well, jag vet inte om jag skulle gå så långt för att hitta problemet, visst det är en bidragande faktor kanske men jag tror det går djupare, Salt n' pepa sa det ganska bra i sin låt:" Let's talk about sex Baby, let's talk about you and me." Det är nog det det handlar om. You and me. Det är där kruxet ligger. Att när man ska snacka om sexet med sin partner så är det om dig själv och honom/henne du pratar, och sexet som du har med din partner är, jag vet att några kanska inte håller med mig här men enligt mig så är det så, det mest intima ni har tillsammans! Fakta!
Det är därför det ibland kan vara svårt att prata om det om det är något som inte stämmer, för sexet ska ju delvis spegla hur bra ens förhållande är... eller?
Hissa eller dissa!
Men sen så kommer vi till de gångerna då man ska börja snacka sex med personen som man har det med. Detta är helt annorlunda. Känner någon igen sig? Well, helt plötsligt får jag tunghäfta & vet inte vart jag ska titta... Gud vad jobbigt! Vad är det egentligen som gör att den personen som man verkligen ska kunna snacka sex med är den som man minst kan snacka med? Det som jag drar mig inför att säga till min partner är grejer som skulle få honom till att känna sig dålig, för det vill man ju inte känna sig- dålig på sex alltså. Men finns det bra/dåligt sex då! Alla vill vi ju ha olika grejer och matchar varandra olika.
Oj. Det blir nästa inlägg, håll dig till ett spår här fröken!
Ok, back to the subject. Man vill inte precis höra "Ok, jag gillar inte din taktik when U go down south on me. U suck!" Okej. Vi vet att detta kommer man nog inte få höra, men ändå. Visst man måste kunna ta kritik, och självklart vill jag försöka ge min partner det bästa, och om det då handlar om att ändra taktik so fine, I'm willing to change!
Så vart ligger problemet egentligen? Jag vill kunna ge min partner det bästa och han vill kunna ge mig det bästa. För att komma dit så måste vi kommunicera med varandra. Det ultimata hade varit om man skulle kunna ha guda sex från första början, well... we all know that it only happends 1/10 times... om ens så ofta. Ok, men kommunikation via kroppsspråk då! Well, ibland tror vi att vi känner den andres kroppspråk men det där gnyandet som lät som ett "Mmmm... fortsätt!" var egentligen ett "AUCH!" Been there done that, wasn't pretty...
Svaret till vart problemet ligger i att kunna prata om sex kan ju vara att det är så hypat nu för tiden. Man ska få värsta orgasmen, ge sin parner 100% njutning, hålla på i tio timmar, älska det över allt annat och vara värsta Guden på det...
Well, jag vet inte om jag skulle gå så långt för att hitta problemet, visst det är en bidragande faktor kanske men jag tror det går djupare, Salt n' pepa sa det ganska bra i sin låt:" Let's talk about sex Baby, let's talk about you and me." Det är nog det det handlar om. You and me. Det är där kruxet ligger. Att när man ska snacka om sexet med sin partner så är det om dig själv och honom/henne du pratar, och sexet som du har med din partner är, jag vet att några kanska inte håller med mig här men enligt mig så är det så, det mest intima ni har tillsammans! Fakta!
Det är därför det ibland kan vara svårt att prata om det om det är något som inte stämmer, för sexet ska ju delvis spegla hur bra ens förhållande är... eller?
Hissa eller dissa!
söndag 17 juni 2007
Stress deluxe!
Jag trodde att jag hade upplevt akta stress, fram tills den dagen vi landade i Beijing och med transit skulle ta oss till Shanghai.
SAS flyget fran kopenhamn blev over en timme forsenat och piloten lyckades bara flyga in knappt 30 minuter. Framme i Beijing far vi veta att nu maste man minsann hamta ut sina vaskor, TROTS att de ar incheckade hela vagen fram till shanghai!
Nu har vi 40 minuter pa oss tills gaten stanger. Mamma springer runt for att hitta exit till transit. Jag vantar pa vart bagage. vantar...vantar och vantar. Jag vantar tills den iskalla hysterin griper tag i mig nar jag inser att alla vaskor nu ar utrullade. Dear mother of god! Alla ar utrullade...alla utom vara.
Vantar ytterliggare 5 minuter plus de redan 20 jag statt dar. Svetten borjar nu rinna lite och jag kollar med despo-blick pa mamma.
SOm ett uder ploppar det da ut en rod och en bla resvska. Jag slanger mig fram genom alla kineser, rycker at mig vaskan, slanger upp den pa vaskvagnen och vi springer.
In med halsoformular i halsokontrollen. Nej jag har inte galna kosjukan, fagelinfluensan, malaria eller HIV/aids.
Springer vidare!
Visa pass och boardingcard och lamna in "entrance to china"-formularet. Nej jag har inga vapen, inget koks och ingen bakterieodling! Detta ska goras pa tva olika stallen! Slipper beratta att jag inte har vapen-koks-bakteriodling for killen hor mitt hysteriska astampip och ser min svettiga nuna som trycks upp mot hans bas. "Run sweden, run" skriker han. Kanske han tror att OS i Beijing redan har borjat!?
Springer vidare!
Nu har for lange sen mina allt for sma tajts borjat hasa ner under rumpan och mina tuttar ar mer an halvvags uthoppade fran min mega sltina och way too small bh.
Svetten lackar!
Nu ska bagaget checkas in!
Vi springer vidare upp f;r en trappa, komemr till sakerthetskontrollen, framfor oss star en failj med 8 barn och allas VISA e fel! jag borjar bli superhysterisk och mamma frustar!
Igenom sakerthetskontrollen. Nej jag ha inga vapen, knivar, nalar med mig. och alla kramer far plats i den lilla plastpasen.
Nu har vi bara 74 gater att springa forbi!
Och jag springer. hoppas over vaskor och barn. zixk-zackar mellan folk, springer under folks flaxande armar, skriker "sorry sorry, hurry HURRYYYYYY". Allt detta samtidigt som min ena hand haller upp tajtsen, den andra har ett stadigt tag om min hoppande ryggsack, SAMTIDTGT som jag desperat forsoker halla fast de hoppande brosten med ena armen.
Med blossande roda kinder och illaluktande kropp slanger jag mig in i planet mot SHanghai, mot hotell marriott, mot dusch, mot shopping, mot nya tajts och definitivt en nya bh!
Kanske sport-BH ar att overvaga vid flygning utrikes?
SAS flyget fran kopenhamn blev over en timme forsenat och piloten lyckades bara flyga in knappt 30 minuter. Framme i Beijing far vi veta att nu maste man minsann hamta ut sina vaskor, TROTS att de ar incheckade hela vagen fram till shanghai!
Nu har vi 40 minuter pa oss tills gaten stanger. Mamma springer runt for att hitta exit till transit. Jag vantar pa vart bagage. vantar...vantar och vantar. Jag vantar tills den iskalla hysterin griper tag i mig nar jag inser att alla vaskor nu ar utrullade. Dear mother of god! Alla ar utrullade...alla utom vara.
Vantar ytterliggare 5 minuter plus de redan 20 jag statt dar. Svetten borjar nu rinna lite och jag kollar med despo-blick pa mamma.
SOm ett uder ploppar det da ut en rod och en bla resvska. Jag slanger mig fram genom alla kineser, rycker at mig vaskan, slanger upp den pa vaskvagnen och vi springer.
In med halsoformular i halsokontrollen. Nej jag har inte galna kosjukan, fagelinfluensan, malaria eller HIV/aids.
Springer vidare!
Visa pass och boardingcard och lamna in "entrance to china"-formularet. Nej jag har inga vapen, inget koks och ingen bakterieodling! Detta ska goras pa tva olika stallen! Slipper beratta att jag inte har vapen-koks-bakteriodling for killen hor mitt hysteriska astampip och ser min svettiga nuna som trycks upp mot hans bas. "Run sweden, run" skriker han. Kanske han tror att OS i Beijing redan har borjat!?
Springer vidare!
Nu har for lange sen mina allt for sma tajts borjat hasa ner under rumpan och mina tuttar ar mer an halvvags uthoppade fran min mega sltina och way too small bh.
Svetten lackar!
Nu ska bagaget checkas in!
Vi springer vidare upp f;r en trappa, komemr till sakerthetskontrollen, framfor oss star en failj med 8 barn och allas VISA e fel! jag borjar bli superhysterisk och mamma frustar!
Igenom sakerthetskontrollen. Nej jag ha inga vapen, knivar, nalar med mig. och alla kramer far plats i den lilla plastpasen.
Nu har vi bara 74 gater att springa forbi!
Och jag springer. hoppas over vaskor och barn. zixk-zackar mellan folk, springer under folks flaxande armar, skriker "sorry sorry, hurry HURRYYYYYY". Allt detta samtidigt som min ena hand haller upp tajtsen, den andra har ett stadigt tag om min hoppande ryggsack, SAMTIDTGT som jag desperat forsoker halla fast de hoppande brosten med ena armen.
Med blossande roda kinder och illaluktande kropp slanger jag mig in i planet mot SHanghai, mot hotell marriott, mot dusch, mot shopping, mot nya tajts och definitivt en nya bh!
Kanske sport-BH ar att overvaga vid flygning utrikes?
Stodstrumpan!
OK, jag befinner mig i the people's republic of china darfor kan jag inte anvanda a med ring, a med tva prickar och o med tva prickar! Get it!?
Mor min, min fina fina mor, gav mig (innan flyget till kina) en liten present.
STODSTRUMPOR!!!
Eftersom jagunder 365 dagar lyckades ga upp 30 kg i landet down under utvecklade jag aderbrock pa ena benet. Sanna dar blaa pensionarsadror!
Eftersom detta hande vid ung alder gick min mor saledes in pa pensionarsavdelningen pa apoteket och kopte ett par "riktigt starka stodstrumpor som riiiiiktigt klaaaamer at om benen och bloooooodcirkulationen blir saaaaaa himlaaaaaaaa braaaaaaa!" Fint va!?
- Eh va? sager jag
-hmmmm...ja vi behover ju inte utveckla din akomma vidare, sager mor!
haha!
resan har inte ens borjat och redan forstord!
Sa pa med de forbaskade strumporna!
Men efter nio timmars flyg hade jag utvecklat en sant extremt blodstopp (trodde jag) att vi sakert maste amputera bada benen (trodde jag) och att gud vad jag inte har nagon kansel i benen (trodde jag). Gud vad du e fjantig (trodde mamma)
Nu maste nog denna blogg dopas om till Darling och Stumpen, eftersom mina ben saaaakert maste av vilken dag som helst nu... (tror jag)
Mor min, min fina fina mor, gav mig (innan flyget till kina) en liten present.
STODSTRUMPOR!!!
Eftersom jagunder 365 dagar lyckades ga upp 30 kg i landet down under utvecklade jag aderbrock pa ena benet. Sanna dar blaa pensionarsadror!
Eftersom detta hande vid ung alder gick min mor saledes in pa pensionarsavdelningen pa apoteket och kopte ett par "riktigt starka stodstrumpor som riiiiiktigt klaaaamer at om benen och bloooooodcirkulationen blir saaaaaa himlaaaaaaaa braaaaaaa!" Fint va!?
- Eh va? sager jag
-hmmmm...ja vi behover ju inte utveckla din akomma vidare, sager mor!
haha!
resan har inte ens borjat och redan forstord!
Sa pa med de forbaskade strumporna!
Men efter nio timmars flyg hade jag utvecklat en sant extremt blodstopp (trodde jag) att vi sakert maste amputera bada benen (trodde jag) och att gud vad jag inte har nagon kansel i benen (trodde jag). Gud vad du e fjantig (trodde mamma)
Nu maste nog denna blogg dopas om till Darling och Stumpen, eftersom mina ben saaaakert maste av vilken dag som helst nu... (tror jag)
lördag 16 juni 2007
Jag ar bra pa folk...men kass pa karlek!
Man har kul, han ar trevlig, relativt snygg och sexet ar too die for. Man myser tills sekunden han slanger ur sig "jag ar bra pa att traffa nya manniskor men jag ar dalig pa det har med karlek".
STOP!
SPOLA TILLBAKA!
Frasen har man hort tusen ganger av forhallandeskraja killar som med flackande blick och skevt leende sager "vad ar dina forhoppningar pa dig och mig? Ehm... alltsa...jag menar ju...ehm..."
I denna sekunden vet jag att denna killen ar lonlos att satsa pa. Han ar "kass pa karlek".
Men vad betyder egentligen det har "kass pa karlek"?\Att man ar dalig pa att alska nagon? Att man inte kan kanna kanslor?
Ar inte det sa vi definierar en psykopat? Nagon som ar oformogen att kanna empati, oformogen att kanna!?
Eller betyder det att man inte vet hur man anvander karlek och darfor inte kan satta det i praxis?
Enligt mor min ar svaret enkelt. "Han ar helt enkelt inte intresserad, men for feg for att saga det rakt ut" Ata kakan och vilja ha den kvar syndromet!
Eller kan man faktiskt vara radd for karlek att man blir dalig pa det?
STOP!
SPOLA TILLBAKA!
Frasen har man hort tusen ganger av forhallandeskraja killar som med flackande blick och skevt leende sager "vad ar dina forhoppningar pa dig och mig? Ehm... alltsa...jag menar ju...ehm..."
I denna sekunden vet jag att denna killen ar lonlos att satsa pa. Han ar "kass pa karlek".
Men vad betyder egentligen det har "kass pa karlek"?\Att man ar dalig pa att alska nagon? Att man inte kan kanna kanslor?
Ar inte det sa vi definierar en psykopat? Nagon som ar oformogen att kanna empati, oformogen att kanna!?
Eller betyder det att man inte vet hur man anvander karlek och darfor inte kan satta det i praxis?
Enligt mor min ar svaret enkelt. "Han ar helt enkelt inte intresserad, men for feg for att saga det rakt ut" Ata kakan och vilja ha den kvar syndromet!
Eller kan man faktiskt vara radd for karlek att man blir dalig pa det?
fredag 15 juni 2007
Flört a'la 87
Att flörta eller ragga är, som de flesta av oss har förstått med åren, en konst. Alla har vi våra olika sätt; vissa kommer med såna där oneliners, andra använder kroppspråket, vissa blir väldigt öppenhjärtliga osv. Charmen med att flörta är att det kommer aldrig bli tråkigt, och nästan alltid så orsakar det den där susningen i magen, varken man vill det eller inte. Men som sagt, det är en konst. En konst där den du flörtar med, eller raggar på, ska helst köra med samma "flörtstil"... För det är då man verkligen blir intresserad och vill ta det ett steg längre. Eller?
Flört a'la 87 fick Darjeling uppleva igår. Så klart på fyllan, för det är ju då man Vågar. Eller som Flört a'la 87 sa det själv "Jag hade visst då frågat om ditt nummer om jag hade varit nykter... det hade bara tagit 2 timmar längre!" Ja ja.
Se, Darjelings flörtstil skulle jag beskriva som att hon blir Väldigt Trevlig. Allting med den andra personen blir Väldigt Intressant. Det är nog den generella flörtstilen bland tjejer, det ska märkas att hon är intresserad, men absolut inte På.
Flört a'la 87 var precis tvärtemot. Gång på gång drar han klassisker efter klassiker. "Ja men sådana komplimanger måste du ju få höra hela tiden", "Jaha, så du ska dit med din pojkvän.... Nähä, du har ingen pojkvän.. ja det var ju det jag ville veta från första början".
Killen blir dissad gång på gång. "Nä, du är lite för ung för mig", "Jag går inte ut med killar som jag träffar på jobbet", "Haha, ja ja, det kan du ju drömma om" hör Darjeling sig upprepa under hela kvällens gång. Trots det så ger han sig inte. Det är där någonstans where she gotta give it to the kid. Hans flörtstil var väldigt På, helt olik hennes men det fanns en charm i den som inte går att förneka. Kanske var det hans sätt att inte ta ett nej for an answer, att han inte kröp tillbaka med svansen mellan benen när han blev snällt men bestämt nekad eller kanske var det hans vilja att fortsätta fastän han inte skulle få det han ville. Eller det faktum att den var så olik hennes egen. Summasummarum: Att flörta/ragga är en konst, bara för att man kör samma stil behöver det inte betyda att man kommer skapa ett mästerverk. Kanske tvärtom, man behöver inspireras av den andre för att kunna släppa fram sina egna sidor. Det blir en mix. En mix match!
Nej han fick aldrig hennes nummer. Dock en deal.
"Så... Om jag kommer hit här på lördag, nykter, och frågar efter ditt nummer så får jag det?"
"Visst"
To be continued...
Flört a'la 87 fick Darjeling uppleva igår. Så klart på fyllan, för det är ju då man Vågar. Eller som Flört a'la 87 sa det själv "Jag hade visst då frågat om ditt nummer om jag hade varit nykter... det hade bara tagit 2 timmar längre!" Ja ja.
Se, Darjelings flörtstil skulle jag beskriva som att hon blir Väldigt Trevlig. Allting med den andra personen blir Väldigt Intressant. Det är nog den generella flörtstilen bland tjejer, det ska märkas att hon är intresserad, men absolut inte På.
Flört a'la 87 var precis tvärtemot. Gång på gång drar han klassisker efter klassiker. "Ja men sådana komplimanger måste du ju få höra hela tiden", "Jaha, så du ska dit med din pojkvän.... Nähä, du har ingen pojkvän.. ja det var ju det jag ville veta från första början".
Killen blir dissad gång på gång. "Nä, du är lite för ung för mig", "Jag går inte ut med killar som jag träffar på jobbet", "Haha, ja ja, det kan du ju drömma om" hör Darjeling sig upprepa under hela kvällens gång. Trots det så ger han sig inte. Det är där någonstans where she gotta give it to the kid. Hans flörtstil var väldigt På, helt olik hennes men det fanns en charm i den som inte går att förneka. Kanske var det hans sätt att inte ta ett nej for an answer, att han inte kröp tillbaka med svansen mellan benen när han blev snällt men bestämt nekad eller kanske var det hans vilja att fortsätta fastän han inte skulle få det han ville. Eller det faktum att den var så olik hennes egen. Summasummarum: Att flörta/ragga är en konst, bara för att man kör samma stil behöver det inte betyda att man kommer skapa ett mästerverk. Kanske tvärtom, man behöver inspireras av den andre för att kunna släppa fram sina egna sidor. Det blir en mix. En mix match!
Nej han fick aldrig hennes nummer. Dock en deal.
"Så... Om jag kommer hit här på lördag, nykter, och frågar efter ditt nummer så får jag det?"
"Visst"
To be continued...
torsdag 14 juni 2007
Vissa kvällar lyckas... andra inte!
Vissa kvällar lyckas! Man har snygg outfit, smink sitter där det ska. Killarna flörtar och benen spritter till musiken.
Man ser ut som en kändis. Känner sig om en miljon dollar!
Man lyckas...
... Andra kvällar inte!
Det är de kvällar när man tycker discokulan blänker vansinnigt mycket men sanningen är den att man är så full så man mest tittar sig själv
innan för ögonlocken!
Det är de kvällar man känner sig
skydlig GUD 1 miljon... =)
Karla K & Darjeling
21-04-2007
Retro
Toaletten.
Tillstånd Karla K: 2/5
Tillstånd Darjeling: 1/5
Anledning: MMS till Darjelings dåvarande potentiella Flört... Vilket senare rann ut i sanden pga lack of interest, från båda parter... tror vi iaf!
onsdag 6 juni 2007
Giant Step For Mankind!
Vi var en som mötte en. Vi blev två. Tillsammans var vi åtta år och trampade sönder alla Darlings Pappas Tomater! Tog en tugga i Darlings Mammas Päron.
Det gjorde vi aldrig med Karla K´s föräldrars saker.
Hos Darling blev vi fulla första gången, träffade pojkar som vi ibland pussade på och hade mästerfester!
Tillsammans startar vi det här för alla vänner out there som behöver updatas!
Här är Karla K & Darling!
ENJOY!!!
Det gjorde vi aldrig med Karla K´s föräldrars saker.
Hos Darling blev vi fulla första gången, träffade pojkar som vi ibland pussade på och hade mästerfester!
Tillsammans startar vi det här för alla vänner out there som behöver updatas!
Här är Karla K & Darling!
ENJOY!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)