Jag hörde på radio häromdagen. Av en slump fastnade jag på radio P4. Det var en mycket gammal man som ringde in. Han berättade att för 64 år sedan hade han sett sin blivnade fru på ett café. Han gick fram och presenterade sig och sa "Du är den vackraste jag sett och dig ska jag gifta mig med, men först ska jag åka på scoutläger". Han lovade att skicka ett kort till henne från sitt scoutläger, men det visade sig vara stört omöjligt. Så när han kom hem hade han skrivit ett kort om dagen som han personligen överlämnade till henne, tillsammans med rosor och en ring.
De är fortfarande gifta, de är fortfarande kära och hon är fortfarande den vackraste han vet efter 64 år.
Var kärleken lättare förr? Ställer vi för stora krav idag? Eller trodde man mer på kärleken för 64 år sedan medan man idag ger upp efter mindre än 12 månader som gifta.
Kanske kärleken bara håller om man innerligt tror på den varje dag och varja natt?
Moto Boy - Love Is The One Thing You Can't Pretend
