Man ska sova, bäddar ner sig, sängen är kall och ingen kramar än. Det är då, nattetid, som de flesta saknar Någon. Någon som kramar en och pussar på en. Trots detta är det väldigt många som ryggar tillbaka när kärleken står framför en. Man bygger upp scenarion som säger att man ändå inte passar ihop, att det aldrig kommer bli något seriöst och så börjar man titta efter andra killar. Vissa drar då slutsatsen att man inte "relationstypen". Att man trivs som singel och inte alls vill ha en kille. Men om denna person saknar Någon men ändå inte är relationstypen, vad är man då?
Rädd för kärleken...
Idag fick jag lära mig hur man ska sluta vara rädd för kärleken och hur man ska våga längta och vara lycklig trots att man kan bli illa bränd. Allt handlar om att vårda det "Inre objeket". Det är inre objektet är att trots att man inte längre träffar eller har kontakt med en person bär man den med sig. "Det här hade han eller hon älskat" eller "nu hade han eller hon himlat med ögonen och suckat".
Jag bär på många inre objekt. Människor jag inte träffat på länge eller inte kommer att träffa på lång tid eller rent utav av aldrig mer kommer kunna träffa. Men dessa inre objekt ska jag bära med mig och vårda. Ett mycket speciellt inre objekt är nu på en resa. En resa långt borta från mig men det gör inget, för förhoppningsvis bär han med sig mig i sitt hjärta och jag är hans inre objekt. Om fallet är så är jag nu ute och reser i ett annat land där intryck kommer göra att hans inre objekt av mig stärks.
Man måste våga behålla ett objekt i sitt hjärta och inte kasta ut det bara för att man är rädd för kärleken. För om två inte längre ska vara tillsammans det är först då man ska kasta ut det. Jag ska våga vårda mina inre objekt även om jag blir bränd. För om jag inte gör det riskerar jag att förlora kärlek och det vore bara sorgligt!
tisdag 13 november 2007
måndag 12 november 2007
Fylle SMS!
Jag erkänner! Jag har gjort det! Jag tror vi alla har gjort det! Det ökända, men ack så för stunden intelligenta, fylle-messet.
Man är kall, ensam, uttråkad, intresserad eller ointresserad! Anledningarna till att ett fylle sms går iväg är lika varierande som de personer man skickar till. Men vad är egentligen poängen med dessa sms?
För några veckor sedan låg jag, lugnt och tryggt, i min säng och sov. Det är onsdag och klockan är 12 på natten då min mobil piper till! Jag ser att detta sms kommer från en kille som inte egentligen varit en flört men ändå lite varit det.
"Ledsen att jag inte hört av mig...Sån är jag! Var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag är hemma, jag sover och jag vill absolut ingenting...var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag vill att du bjuder hem mig på te, lyssnar på mitt trams, vaggar mig till sömns och lugnar mig med ord som bara du kan ge!"
(Det är nu ingen fattar någonting)
"Är det nu du raggar?", frågar jag
"Nu nej... först ska vi dricka te och prata i några timmar...sen ska jag asragga...det kan du ge dig på"
"Men du, it's a little to late"
Sen somnade jag! När jag vaknade nästa morgon hade jag fyra nya meddelanden från denna fylledesperata karl som desperat undrade vad som var för sent, varför jag inte svarade och att han MINSANN BEHÖVDE HA ETT SVAR NU!
Vad är det han inte fattar? Är det så svårt för honom att fatta att jag är värdefull och att det krävs mer än spritindränkta smöriga ord för att få mig på fall? Jag kräver inte mycket, men det jag kräver är mer än tomma sms som med tomma löften och uppmålade sagobilder!
För reality är att fyllesms skickar man när man kontaktar någon som man egentligen inte vill kontakta, för då hade man gjort det nykter. Reality är att man skickar fyllesms och säger saker som man egentligen inte menar och står för, för om man verkligen menade det hade man lika gärna kunnat säga det en måndag kl 16.00 samtidigt som man drack juice.
Man är kall, ensam, uttråkad, intresserad eller ointresserad! Anledningarna till att ett fylle sms går iväg är lika varierande som de personer man skickar till. Men vad är egentligen poängen med dessa sms?
För några veckor sedan låg jag, lugnt och tryggt, i min säng och sov. Det är onsdag och klockan är 12 på natten då min mobil piper till! Jag ser att detta sms kommer från en kille som inte egentligen varit en flört men ändå lite varit det.
"Ledsen att jag inte hört av mig...Sån är jag! Var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag är hemma, jag sover och jag vill absolut ingenting...var är du, vad gör du och vad vill du?"
"Jag vill att du bjuder hem mig på te, lyssnar på mitt trams, vaggar mig till sömns och lugnar mig med ord som bara du kan ge!"
(Det är nu ingen fattar någonting)
"Är det nu du raggar?", frågar jag
"Nu nej... först ska vi dricka te och prata i några timmar...sen ska jag asragga...det kan du ge dig på"
"Men du, it's a little to late"
Sen somnade jag! När jag vaknade nästa morgon hade jag fyra nya meddelanden från denna fylledesperata karl som desperat undrade vad som var för sent, varför jag inte svarade och att han MINSANN BEHÖVDE HA ETT SVAR NU!
Vad är det han inte fattar? Är det så svårt för honom att fatta att jag är värdefull och att det krävs mer än spritindränkta smöriga ord för att få mig på fall? Jag kräver inte mycket, men det jag kräver är mer än tomma sms som med tomma löften och uppmålade sagobilder!
För reality är att fyllesms skickar man när man kontaktar någon som man egentligen inte vill kontakta, för då hade man gjort det nykter. Reality är att man skickar fyllesms och säger saker som man egentligen inte menar och står för, för om man verkligen menade det hade man lika gärna kunnat säga det en måndag kl 16.00 samtidigt som man drack juice.
tisdag 6 november 2007
Kärleken är lätt!
Jag brukar envist säga till mina vänner att "kärleken är det enklaste av allt i livet". För om man är förälskad i någon som är förälskad i en tillbaka så är det ju lätt.
För första gången på väldigt många år har jag själv fått uppleva den enkla förälskelsen. Den är så lätt för allt som behövs är kärlek, luft, en säng, vatten och lite ostmackor. Sen kan man lätt klara av tre dygn. Allt är enkelt. Man tittar in i ögonen, pussas, håller handen, skrattar och berättar om sitt liv och inte ens de mest skrämmande episoderna ger killen kalla fötter. Istället kramar han hårdare, lyssnar ihärdigare och blir mer förstående. Min mage bubblar över av lycka och ur munnen kommer ord fulla av kärlek, ord som kan skrämma bort killen. Men inte den här killen! Han bara ler och ler! Jag dör och dör!
Men sen förstörs allt. Av Mig Själv!
Varför ringer han inte?
Inte ens ett litet SMS!
Ljög han?
Är han som alla andra!
Har jag gjort bort mig nu igen?
Vad är det för fel på mig?
VAD HÄNDER???
Det är nu jag hatar att vara jag. Det är nu jag hatar det relationsklimatet som finns där ute i världen. Det vär nu jag hatar alla menlösa dejter, flörter och killar som passerat. Det är nu jag hatar att vara 21 år gammal och redan ärrad. Redan så van vid hur killar är att min självkänsla är så låg att jag inte bara kan få njuta av att jag hade en prins i min säng som tittade in i mina ögon i timmar utan att ens röra mig.
För njuter gör jag sannerligen inte. Jag var lycklig i ungefär 10 minuter efter det att vi sagt hej då. Nu kommer alla mina tvivel. Jag vill inte tvivla. Jag vill vara lycklig.
Varför förstör man för sig själv? Varför är det så svårt att lita på att någon kan uppskatta mig för precis den jag är?
Och framförallt. varför jagar jag upp mig varje jävla gång?
Kan han inte ringa snart!
"The 2 weeks Asshole norm"
I somras träffade jag en kille. Jag träffade honom genom en av mina vänner för de jobbar ihop. Första gången jag träffade honom så lade jag inte så mycket märke till honom, han var helt okej, rätt söt, rätt trevlig and that was pretty much it. Vi snackade lite löst den där första gången han, jag och min kompis satt och fikade på det där fiket vid centralen. De följde med mig hem och tittade på min nya lägenhet, m.a.o nothing special, inga sparks and fireworks där inte.
Men sen så kom det där med Facebook in i bilden…. Och de där ”pokes(’en)” som man kan ge varandra. Jag vill minnas att det var han som började. Och jag var inte sen att ta vid. Helt plötsligt så hade vi långa threads med mejl som vi skickade fram och tillbaka till varandra, Yes people, it was a Facebook flirt… Aj mah Gad… so low, so low… Men va fan! Man ska inte underskatta the Webb. Vi bestämde i alla fall att han skulle komma över.
Vi hade vår dejt och det var en av de bästa dejterna jag någonsin har haft med en kille. Vi spelade spel, skrattade, snackade, drack vin (kanske var det vinet som påverkade min fina vision av den här kvällen..?) Iaf, en väldigt bra kväll. Som slutade med att vi låg med varandra. Shit happens liksom. Fast det var bra… det blev inte så där konstigt… Trodde jag.
Vår spontana ”Facebook messaging” och ”poking” fortsatte, inte lika ivrigt som innan, men den fanns ändå där. Vi träffades en gång till, hade sex… och så var det nog nått litet där en gång till… Jag har inte världens bästa koll på hur ofta det var. Efter ca 2 veckor så märkte jag att det inte var riktigt samma grej…. Och helt plötsligt fick jag av en slump redan på en sak, så klart genom min vän då som hade introducerat oss, att ett av hans påstående inte stämde. M.a.o han hade ljugit. Visst lögnen var om en skit sak and I couldn’t care less men jag tog upp det med honom… på MSN… ( ja men hela vår grej började ju på Internet så varför inte keep it there tänkte jag :S). Efter det blev det skumt. Riktigt skumt. Fast inte medvetet från min sida, utan mer från hans. Han blev ett jävla asshole rent ut sagt. Saker som Asshole(t) gjorde:
1. Jag var bjuden till honom på fest. Istället för att ha THE GUTS att säga till mig att det kändes lite skumt att jag skulle komma efter det där skumma samtalet vi hade haft så ville han att min vän skulle säga det till mig. Alltså, då säga till mig att det kanske inte var så bra att jag dök upp på festen eftersom det var ehhh… awkward… (Min spontana reaktion blev ”Jävla Asshole!”
2. Förutom att då knappt höra av sig under alla dessa veckor eller iaf try to make it better someway så när vi tillsist träffas så uppför han sig varje gång som en jävla schmuck! Nästintill otrevlig…(det jobbiga är att jag börjar i det tysta ifrågasätta mig själv ”Har jag gjort något fel bla, bla, bla” dyker så där upp i mitt huvud… but no people! I hadn’t!)
Grejen är den, detta beteende är inget nytt. Det finns så många av mina kompisar som har blivit utsatta för detta, tjejer då. Det är precis som om killen vill leva upp till ”The asshole after two weeks normen”. Varför!? Är det standarden nu förtiden att bara för att vi hade sex, typ första eller andra gången vi träffades, så MÅSTE det någon gång bli skumt mellan oss? Ibland kan det t.o.m kännas som om vissa killar eftersträvar denna norm. Hur tänker dem egentligen? Är det så att det blir enklare att gå vidare till nästa tjej desto sämre man behandlar den som man tidigare hade sex med? Jag är full med frågor och det känns inte som jag någonsin kommer få något svar. Jo om jag frågar honom ”straight to the face”; Varför?! Varför ljög du, snackade en massa bakom min rygg och varför är du så jäkla otrevlig varenda gång vi träffas?
Det smått ironiska i det hela är att jag verkligen gillade den här killen också. Han fick mig att skratta och det står högt i kurs. Det är nog därför det sved extra att han var tvungen att leva upp till denna jävla norm.
Varför behövde han leva upp till den här normen!? Vi hade kanske fortfarande kunnat vara kompisar med rena samveten mot varandra när vi träffades om han bara hade skött det hela snyggare. För grejen är den. Jag tror på kärlek och att det finns någon där ute för alla, men under tiden kan man ju hooka upp med några stycken och ha kul, men sex är känsligt- mestadels- och man ska ha respekt för det, men framförallt så ska man ha respekt för den man har/har haft sex med. Och det var där det brast så otroligt mellan oss.
What a fucked up world!!!
Men sen så kom det där med Facebook in i bilden…. Och de där ”pokes(’en)” som man kan ge varandra. Jag vill minnas att det var han som började. Och jag var inte sen att ta vid. Helt plötsligt så hade vi långa threads med mejl som vi skickade fram och tillbaka till varandra, Yes people, it was a Facebook flirt… Aj mah Gad… so low, so low… Men va fan! Man ska inte underskatta the Webb. Vi bestämde i alla fall att han skulle komma över.
Vi hade vår dejt och det var en av de bästa dejterna jag någonsin har haft med en kille. Vi spelade spel, skrattade, snackade, drack vin (kanske var det vinet som påverkade min fina vision av den här kvällen..?) Iaf, en väldigt bra kväll. Som slutade med att vi låg med varandra. Shit happens liksom. Fast det var bra… det blev inte så där konstigt… Trodde jag.
Vår spontana ”Facebook messaging” och ”poking” fortsatte, inte lika ivrigt som innan, men den fanns ändå där. Vi träffades en gång till, hade sex… och så var det nog nått litet där en gång till… Jag har inte världens bästa koll på hur ofta det var. Efter ca 2 veckor så märkte jag att det inte var riktigt samma grej…. Och helt plötsligt fick jag av en slump redan på en sak, så klart genom min vän då som hade introducerat oss, att ett av hans påstående inte stämde. M.a.o han hade ljugit. Visst lögnen var om en skit sak and I couldn’t care less men jag tog upp det med honom… på MSN… ( ja men hela vår grej började ju på Internet så varför inte keep it there tänkte jag :S). Efter det blev det skumt. Riktigt skumt. Fast inte medvetet från min sida, utan mer från hans. Han blev ett jävla asshole rent ut sagt. Saker som Asshole(t) gjorde:
1. Jag var bjuden till honom på fest. Istället för att ha THE GUTS att säga till mig att det kändes lite skumt att jag skulle komma efter det där skumma samtalet vi hade haft så ville han att min vän skulle säga det till mig. Alltså, då säga till mig att det kanske inte var så bra att jag dök upp på festen eftersom det var ehhh… awkward… (Min spontana reaktion blev ”Jävla Asshole!”
2. Förutom att då knappt höra av sig under alla dessa veckor eller iaf try to make it better someway så när vi tillsist träffas så uppför han sig varje gång som en jävla schmuck! Nästintill otrevlig…(det jobbiga är att jag börjar i det tysta ifrågasätta mig själv ”Har jag gjort något fel bla, bla, bla” dyker så där upp i mitt huvud… but no people! I hadn’t!)
Grejen är den, detta beteende är inget nytt. Det finns så många av mina kompisar som har blivit utsatta för detta, tjejer då. Det är precis som om killen vill leva upp till ”The asshole after two weeks normen”. Varför!? Är det standarden nu förtiden att bara för att vi hade sex, typ första eller andra gången vi träffades, så MÅSTE det någon gång bli skumt mellan oss? Ibland kan det t.o.m kännas som om vissa killar eftersträvar denna norm. Hur tänker dem egentligen? Är det så att det blir enklare att gå vidare till nästa tjej desto sämre man behandlar den som man tidigare hade sex med? Jag är full med frågor och det känns inte som jag någonsin kommer få något svar. Jo om jag frågar honom ”straight to the face”; Varför?! Varför ljög du, snackade en massa bakom min rygg och varför är du så jäkla otrevlig varenda gång vi träffas?
Det smått ironiska i det hela är att jag verkligen gillade den här killen också. Han fick mig att skratta och det står högt i kurs. Det är nog därför det sved extra att han var tvungen att leva upp till denna jävla norm.
Varför behövde han leva upp till den här normen!? Vi hade kanske fortfarande kunnat vara kompisar med rena samveten mot varandra när vi träffades om han bara hade skött det hela snyggare. För grejen är den. Jag tror på kärlek och att det finns någon där ute för alla, men under tiden kan man ju hooka upp med några stycken och ha kul, men sex är känsligt- mestadels- och man ska ha respekt för det, men framförallt så ska man ha respekt för den man har/har haft sex med. Och det var där det brast så otroligt mellan oss.
What a fucked up world!!!
lördag 3 november 2007
Slajm on tour!
Där står jag, iklädd den rockigaste stassen och tittar ut över dansgolvet.
Jag är i Växjö på turné, med JIVE www.myspace.com/jivingmen
Växjö, på campus, en ny stad med nya människor och framförallt nya span. Där står jag och tittar enträget. Men det enda jag ser är ett hav av så kallade män som alla är huvudet kortare än mig. But why!? Varför blev jag amazonkvinnan som är 2 meter lång och 2 meter bred?
En kille går förbi mig. Snubblar förbi mig. Tittar upp på mig med dimmiga ögon och säger sluddrigt, med lite dräggel i mungipan "Hallå bruden, du är fin".
SPARE ME!
Gå hem och nyktra till... Palla alkoholstinkande komplimanger blandad med lite illaluktande salivdusch, sprutat rätt upp i huvudet.
Killstatusen på campus i Växjö var låg. Inget hett läge där inte...
Jag är i Växjö på turné, med JIVE www.myspace.com/jivingmen
Växjö, på campus, en ny stad med nya människor och framförallt nya span. Där står jag och tittar enträget. Men det enda jag ser är ett hav av så kallade män som alla är huvudet kortare än mig. But why!? Varför blev jag amazonkvinnan som är 2 meter lång och 2 meter bred?
En kille går förbi mig. Snubblar förbi mig. Tittar upp på mig med dimmiga ögon och säger sluddrigt, med lite dräggel i mungipan "Hallå bruden, du är fin".
SPARE ME!
Gå hem och nyktra till... Palla alkoholstinkande komplimanger blandad med lite illaluktande salivdusch, sprutat rätt upp i huvudet.
Killstatusen på campus i Växjö var låg. Inget hett läge där inte...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)