Jag har kommit fram till att jag måste dra gränsen någonstans, och jag tror att min andra halva kan hålla med om det också. När du lär känna en ny person så måste du egentligen från början bestämma dig för om du vill ha honom som kompis eller som någonting mer. Den där mellan gränsen med att ibland hångla, ibland bara umgås som kompisar, ibland ha sex och sedan vara helt normal mot varandra, njeee... det funkar inte riktigt.
Såklart, det ena hållet kan funka ibland. Man går från att var vänner till att bli något mer. Sedan kan vissa återgå till det där vänner stadiet igen, men det är sällan. Jag känner knappast en jäkel som har haft en intimare relation till någon av sina killkompisar och sedan kunnar bli vänner igen, det är för mycket känslor involverade.
Fast! Något som definitivt inte går är när man lär känna en ny person och man råkar falla dit en kväll med den här personen, efter det så blir det i 9/10 fall alltid så skumt efteråt. Varför! Det blir ju vad man gör det till och varför måste man egentligen göra det så jobbigt?
Mitt prakt exemplar är egentligen mig själv. När jag precis hade flyttat hemifrån till ett nytt ställe så introducerade en av mina närmsta kompisar mig till en av henne killkompisar. Han och jag fick en "thing" och så klart så trillade vi dit en kväll, och sedan en kväll till.. en kväll till och.. ja. Men sedan så blev allt plötsligt jätte skumt, och nu har vi noll kontakt.
Den frustrerande delen nu är att jag ville verkligen ha kvar honom som vän. Han var ju störtskön att hänga med och han var ju så rolig! Det är då man tänker- Fan, varför höll jag inte det bara på en vänskaplig nivå!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar