Stress deluxe!

Jag trodde att jag hade upplevt akta stress, fram tills den dagen vi landade i Beijing och med transit skulle ta oss till Shanghai.
SAS flyget fran kopenhamn blev over en timme forsenat och piloten lyckades bara flyga in knappt 30 minuter. Framme i Beijing far vi veta att nu maste man minsann hamta ut sina vaskor, TROTS att de ar incheckade hela vagen fram till shanghai!

Nu har vi 40 minuter pa oss tills gaten stanger. Mamma springer runt for att hitta exit till transit. Jag vantar pa vart bagage. vantar...vantar och vantar. Jag vantar tills den iskalla hysterin griper tag i mig nar jag inser att alla vaskor nu ar utrullade. Dear mother of god! Alla ar utrullade...alla utom vara.
Vantar ytterliggare 5 minuter plus de redan 20 jag statt dar. Svetten borjar nu rinna lite och jag kollar med despo-blick pa mamma.
SOm ett uder ploppar det da ut en rod och en bla resvska. Jag slanger mig fram genom alla kineser, rycker at mig vaskan, slanger upp den pa vaskvagnen och vi springer.

In med halsoformular i halsokontrollen. Nej jag har inte galna kosjukan, fagelinfluensan, malaria eller HIV/aids.

Springer vidare!

Visa pass och boardingcard och lamna in "entrance to china"-formularet. Nej jag har inga vapen, inget koks och ingen bakterieodling! Detta ska goras pa tva olika stallen! Slipper beratta att jag inte har vapen-koks-bakteriodling for killen hor mitt hysteriska astampip och ser min svettiga nuna som trycks upp mot hans bas. "Run sweden, run" skriker han. Kanske han tror att OS i Beijing redan har borjat!?

Springer vidare!

Nu har for lange sen mina allt for sma tajts borjat hasa ner under rumpan och mina tuttar ar mer an halvvags uthoppade fran min mega sltina och way too small bh.
Svetten lackar!
Nu ska bagaget checkas in!

Vi springer vidare upp f;r en trappa, komemr till sakerthetskontrollen, framfor oss star en failj med 8 barn och allas VISA e fel! jag borjar bli superhysterisk och mamma frustar!
Igenom sakerthetskontrollen. Nej jag ha inga vapen, knivar, nalar med mig. och alla kramer far plats i den lilla plastpasen.

Nu har vi bara 74 gater att springa forbi!

Och jag springer. hoppas over vaskor och barn. zixk-zackar mellan folk, springer under folks flaxande armar, skriker "sorry sorry, hurry HURRYYYYYY". Allt detta samtidigt som min ena hand haller upp tajtsen, den andra har ett stadigt tag om min hoppande ryggsack, SAMTIDTGT som jag desperat forsoker halla fast de hoppande brosten med ena armen.

Med blossande roda kinder och illaluktande kropp slanger jag mig in i planet mot SHanghai, mot hotell marriott, mot dusch, mot shopping, mot nya tajts och definitivt en nya bh!

Kanske sport-BH ar att overvaga vid flygning utrikes?