För alltid och alltid.... eller?

Hon vill tro att nästa kille/man, yeah one or the other, där ska den där känslan av att "Jag skulle kunna tänka mig att leva med den här personen för alltid och alltid" (forever and eveeeeeeer!) vara närvarande. Varför ska man annars engagera sig?

- Men om du inte ger dig ut i förhållandet (med huvudet före) så kommer du aldrig veta om det var "meant to be", fastän det kanske inte känns 100% rätt först. ( Detta får hon förklarat för sig av en vän)

MEN! (tänker hon då!) Jag vill inte! PALLA ge sig in i en flört-av det något mer seriösa än KB/Jeriko ragget- eller föhållande om inte the "zsa zsa zsu" eller känslan av "Jag skulle faktiskt kunna spendera resten av mitt liv med den här personen" (sjukt skrämmande tanke för många, rätt mysig för andra- där hon inte vet på vilken sida hon själv befinner sig på) finns där.

Hon har några vänner där den ena parten, väldigt diskret så där över en fika bara de två på tu man hand säger lite så där viskande; - "Ja, alltså jag älskar honom men jag har svårt att se att det kommer vara han och jag för livet, men detta förhållande är perfekt för mig nu så jag är jätte nöjd."

Klockren igenkänsla får hon där från tidigare egna erfarenheter- hon vet precis hur vännen känner sig och kan hålla med henne till 100% och tycka att hon är klok som är så insiktsfull, men samtidigt får hon en känsla av att förhållandet för vännen är mer som en schysst hårprodukt- jäkligt bra för tillfället men egentligen inte perfekt för henne.

Suck. stön. stånk. Hon kommer aldrig välja sida ståndpunktsmässigt men moraliskt är hon redan fast i träsket.